Hur mäter man programmeringskunskap?

Igår lyssnade jag på Christine Kastner Johnsons upplevelser från hennes (med många fleras) resa till Londons skolor i mars med syftet att se hur de har infört ämnet computing i skolan.  Christine har skrivit utförligt om allt de fick se på framtidenssprak.se.

Samtliga barn från 5 års ålder upp till 15 år ska ha computing i skolan. Beslutet togs för 3 år sedan och infördes bindande för samtliga skolor hösten 2014. Mellan 5 och 11 år – primary school – så är det klassläraren som ansvarar för samtliga ämnen, så även computing. Mellan 11 och 15 år – secondary school – så är det specifika lärare som undervisar i ämnet.

Det var dock ett par detaljer jag fastnade för som Christine inte har skrivit om och som vi diskuterade livligt under gårdagens träff. Det ena var flickskolor och det andra var hur det här bäst bör implementeras i svenska skolor på ett fungerande sätt.

Den sista skola delegationen besökte var en flickskola. Gruppen i gårdagens rum reagerade direkt. Finns det fortfarande? Christine skruvade lite på sig och smålog och förklarade att det var den mest inspirerande skolan, inte pga själva lärmodellen med programmering som eget separat ämne, utan för att det var en mycket stor andel tjejer som hade valt ämnet och att de själva angav att de tyckte det var toppen att det inte fanns några killar på skolan så att de kunde välja programmering utan att känna att de måste svara upp till någon annans prestationer eller förväntningar. Ytterligare var det inspirerande att höra att tjejerna främst hade fokus på ’computing and health’, alltså vad vi kan åstadkomma inom medicin och hälsa med stöd av programmeringskunskaper. Lärarna menade att killar ofta har fokus på själva uppgiften – att lösa problem med hjälp av programmering, medan tjejernas drivkraft ligger i större ämnesområden och mer övergripande problem att angripa.

Christine var väl inte direkt imponerad av separata datasalar i vilka dataundervisningen sker – den undervisningsmodell vi känner igen från mitten av åttiotalet med DOS. Skriv INPUT MALIN=MALIN. Men hur skulle det bättre gå till då? Karin Nygårds som har jobbat med programmering konkret i klassrummet med sina elever det senaste 1,5 året, var frustrerad över att hon behöver en mycket tydlig modell att argumentera med olika politiker för. Vårt skolsystem är uppbyggt efter ämnen och antal timmar per ämne, medan vi tror mer på att kunskap om vårt digitala samhälle och vad man kan programmera i det bäst sker integrerat i alla olika ämnen, inte som ett separat. På Ålstensskolan löser man det här kreativt i ämnet programmering, likväl som i andra ämnen.

I åk 4 ska barnen enligt läroplanen avhandla viktingatiden. Under året syr de egna vikingasärkar i syslöjden och snidar sköldar i träslöjden. Året avslutas med en vikingadag i skogen som inte bara innehåller att tälja och göra upp eld, utan även lajvarlek med lärarna i Asgård där förstås pedagogerna gör sig väldigt populära.

I de lägre åldrarna slår gymnastikläraren ihop sina timmar med matematiken. De får dubbelt så många timmar till matte och gympa och inte ett enda barn som skruvar irriterat på sig när de inte förstår talen. De uppskattar avstånd, höjder, längder osv samtidigt som de är i skogen och övar fysiskt samarbete och lekar.

Så i år har de haft en pilotklass i 4an som i svenskaämnet har fått programmera egna historier i Scratch. Först skriva manus och sedan skapa dem själva. I det här fallet är det en engagerad lärare som tillsammans med svenskaläraren utformar lektioner så att de uppfyller läroplanen samtidigt som barnen lär sig förstå logik och grunden till hur programmering fungerar.

Det här måste alltså ske helt utifrån lärarnas egen kreativitet och tid, medan ämnena ännu är formulerade i små boxar som ska mätas efter årets slut.

När vi pratar om vad som är viktigt att lära sig för att ta till sig och lära sig programmering i de lägre åldrarna är det inte främst att kunna skriva egen kod, utan mer en förståelse för logik, att vi själva kan påverka och skapa egna digitala produkter, att saker inte är konstanta utan går att förbättra, att det är lättare att förstå något tillsammans, att kopiera redan befintlig kod är rätt sätt och inte fusk. Hur mäter man den kunskapen?

Publicerat i lärande, lek | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Konstintresserade sexåringar

När min äldsta dotter fick uppgiften i skolan att som sexåring kopiera eller göra egna versioner av de stora konstnärernas förebilder, började ett par års ständigt önskande om att få åka till Monets trädgårdar. Ett och ett halvt år senare åkte hon och jag själva till Paris för att se Mona-Lisa, Eiffeltornet och för att ta tåget tjugo minuter utanför staden till de avmålade trädgårdarna. Det var i maj, men vädret var rätt kyligt, men vad gjorde det.

Nuvarande sexåringen valde tydligen John Bauers alster istället, kanske för att han älskar att ta långa promenader i skogen. Det blir i alla fall lättare att uppfylla hans önskelista om skogen står på den.

monetmonetstradgardar vangoghjohnbauermonetstradgard

Publicerat i konst, kultur, lärande | Märkt , , , | Lämna en kommentar

11åringens favoritappar på sin mobil

På väggen i femornas korridor sitter uppgiften att rita av sin favoritapp på den egna mobilen uppe. ‘Telefonappen’ är poppis, liksom Spotify, YouTube, Twitch, Snapchat och ECT baklänges… något som jag inte har en aning om vad det är – hjälp mig. Allt som ligger på barnens skärmar kallar de för appar – Safariappen, kamerappen. Stora undersökningar som Statens Medieråds Unga och Medier blir därmed ibland lite svårtolkade. När svarar de att de surfar på Internet? Och hur ofta använder de appar? Egentligen.

märken

Publicerat i appar, barnappar och spel, kategoriserande retorik, kul att göra | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Barnkalas med djurtema för 6-åring

Med lite mindre kalas än hela klassen, utan kanske så där en tre kompisar från dagis, en utanför dagis och så kusinen, blir det inte bara lättare att se till att alla faktiskt har kul och inte gråter, det går att göra roliga lekar och pyssel också. Lekar och pyssel ska också vara mycket lättare än vad man kanske tror är roligt. De tröttnar snabbt om det är för svårt och tar för lång tid när de är kalasspeedade.

>> Spelkort. Alla gäster får ett kort med olika djur om halsen när de kommer, det ska allteftersom vi leker fyllas med stickers med olika djur på, ingen tävling dock, alla belönas med stickers i varje lek, annars blir det gråt.

>> Vem har djuret?: barnen sitter i ring på golvet, en får börja i mitten (hen ska vara t ex orm), en lekledare presenterar grodan (eller annat mindre mjukisdjur som kan bli uppätet av ormen), alla blundar och lutar sig framåt i ringen medan leklekaren lägger djuret i händerna bakom ryggen på någon av barnen, ormen ska gissa bakom vems rygg grodan är. Varje barn får vara i mitten var sin gång och belönas med sticker när de hittar grodan.

>> Quizz: förbered lika många kluriga frågor med djurtema som det finns barn så att alla får en fråga var och kan belönas med sticker. Ex. Säg ett djur som börjar på mmmm? och Dricker elefanten med snabeln eller munnen? Djurfrågorna kan också matchas till de djur som respektive barn har på kortet.

>> Tårtdags. Jag har gjort tårta i massor av år till barnen. De mindre tycker de är fina, men de äter nästan aldrig någonting. Godistårta var mer uppskattat. En frigolitbit i mitten och massor av godis som sätts på plats med tandpetare.

tarta

>> Häng upp kex i tunna snören och belöna med stickers när varje barn har lyckats äta upp sitt kex. Mycket svårare än vad det ser ut, men kexen måste hänga lite högt.

kex

>> Irrglasögon. Barnen sätter på sig irrglasögon gjorda av pappersmuggar och snören. Lekledaren slänger ut gröna grodor spritt över hela golvet. Det är jättesvårt för barnen att hitta och väldigt roligt att inte kunna se ordentligt. Belöna med stickers

P1010634>> Skattjakt. Gruppen får en ritad karta. Det är ca 5 stopp/stationer på inte alltför stort område. Vid varje stopp hittar de en lapp med tips om var nästa stopp är + en pusselbit av en bild. Efter de 5 stoppen har de samlat alla pusselbitar och kan lägga ihop kartan till skattgömman som är riktigt nära där de är för att inte alla ska rusa ut och hälften inte hinner med och blir ledsna.P1010647

Och så såpbubblor i godispåsarna så att de går ut en stund och blåser bubblor tillsammans. Med lite musik utomhus blir såpbubblandet till lite dans och sedan är 2 timmar kalastid klart.

Publicerat i kul att göra, lek | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Inspiration till interaktiva upplevelser

Jag letar alltid inspiration till vad man kan göra för barn i interaktiva format, oavsett plattform. Här är en väldigt lockande och engagerande lekplats (på mellanlandning ett dygn i Dubai i höstas).
20140107_09475420140107_095210

20140107_09462920140107_094922 20140107_095111

Publicerat i interaktivitet, kul att göra | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Högklackat på barn, män och kvinnor

För ett år sedan uppmärksammades det att det säljs barnskor med klack i skobutikerna. Det handlade främst om sneakers med ca 6 cm inbyggd klack. Kilklackarna är avsmalnade, det syns ordentligt att det är en klack. Nu i veckan kunde vi läsa om hur spanska Maltos affärer går lysande tack vare att kortväxta män och kändisar köper snygga herrskor med inbyggd dold förhöjning i hälen. Det är samma princip som i sneakersen men osynligt.

När kvinnor bär högklackat ska det helst synas, när män gör det ska det inte göra det. En lång man är manlig… som i mäktig. Att gå i höga klackar är kvinnligt… och vingligt. Det är inte bra för trampdynor och tår, det vet alla som har prövat. Att försöka gå hem efter en kväll i högklackat med svullna tår som verkligen inte får plats i den smala spetsen på skon är tortyr. Det blir hellre barfota på vinterkall trottoar. Och springa till bussen, hoppa eller röra sig snabbt händer ju inte. Man är långsam. Och rätt orörlig. Stilla helt enkelt. Men sexig i sina synliga klackar. Benen ser långa och snygga ut och man måste stå rak i ryggen och så ser fötterna häftiga ut, liksom dockaktiga, som på Barbie.

Det känns okontroversiellt att tro att nioåriga tjejer bör kunna springa och hoppa i samma utsträckning som sina manliga klasskamrater, både för hälsans, för självkänslans och för den motoriska utvecklingens skull. Att vuxna kvinnor envisas med att jäkta omkring mellan möten och dagishämtningar och fotbollsplaner i höga smala klackar är obegripligt. Att plåga sig för en natt på stan för att vara attraktiv är mer förståeligt. Och så har den sylvassa höga klacken blivit någon konstig sorts affärskvinnestatussymbol också, på henne som både är snygg och har makt. Vad gör småflickor i klackar då? Förbereder sig i livet? Övar för att vara ett hett byte på äktenskapsmarkanden eller på att ta sig fram med vassa armbågar? De leker säkert vuxna, men till vilken kostnad. För längre kommer de ju att bli ganska snart, det lär inte vara en alltför otålig väntan för 9-åringen.

Att män ska smyga omkring på tå och därmed begränsa sin framfart för att verka längre känns oklokt för fötterna, om än mindre förbryllande för övrigt. De har inte så mycket att varken springa ifrån eller till med sin nya höjd. Med makten de får i längden ska de ska bara ta i hand och stå stilla och se långa ut och ta taxi hem.

57131008_02-850x850

Publicerat i föräldrar, lärande | Märkt , , | Lämna en kommentar

Cartoon Network vs Barnkanalen för 6åringen

Vi är hemma sjuka idag och Z vill sätta på TV’n. Han skulle själv sätta på Cartoon Network. Program han gillar där är Steven Universe och Äventyrsdags. Jag som mamma avskyr Cartoon Network för att det låter för mycket och för att dialogen och historierna gång på gång har helt galna genusperspektiv. En typisk story kan vara att huvudkaraktären förvandlas till en tjej och att det är det värsta av alla möjliga straff. Men Z gillar tecknat och inte verkligt. Han förklarar vidare att han gillar superkrafter och magi, och det är det som finns på Cartoon Network.

Efter en stund framför TV’n hämtar han dock alltid iPaden och spelar samtidigt som ljudet skrålar. När jag hittar honom med båda igång stänger jag av TV’n och låter honom spela vidare på ipaden. Nu hängde jag med över axeln och kollade vad han valde på skärmen.

Det är just nu Monsters. Skärmikonen har helt nytt utseende och Z kommenterar att den är uppdaterad till en påskvärld – ’det kommer nya gubbar då – zombieskallehare, monsterägg och fler. Mitt ägg är färdigt’. Han måste se efter drakarna och äggen varje dag. ’Jag parar de här ’gubbarna’ – vad betyder det här – att det tar 13 minuter eller 13 timmar?’ (det är 13 timmar tills de nya äggen kläcks).

Jag vill veta varför han inte väljer Barnkanalen och ber honom gå in på den. Finns Katten och Datormusen här, undrar Z och letar i snurran.datormusen

Varför gillar du Katten och Datormusen (tecknat utan tal)?
’Det är alltid så roligt för det går så bra för musen och dåligt för katten. Han försöker alltid göra det musen gör, men det går bara dåligt. När katten har gjort sig illa ligger han med bandage och nappflaska. Katten är 10 år och musen är 7. Då blir jag lika gammal som musen snart. ’ Z fyller 7 på fredag.

Hur vet du att de är 10 och 7?
’På en bana, på en låda, stod det en gång ’hur många år är du?’, och så skulle de dra upp siffror och då flög 10an upp för katten. (Z kan inte läsa, men kan alla bokstäver och övar sig, med möda klarar han att läsa trebokstavsord). Musen fyller år om 10 månader och katten om 11 månader.’

Z stavar bokstäverna i bild – ’S B O N K – så låter det, det stod det’.
Hur låter det om du läser det? ’Vet inte, hur låter det?’

Daidalos höll på att bli vald men det var för långt att se just nu memurklornade Z. Efter att ha sett ett par korta avsnitt av Murklor och Purklor (tecknat utan tal) väljer han OWL i toppsnurran (tecknat utan tal) – ’Vad står det – O W L – vad betyder det? ’ . Det tar lite för lång tid att ladda in avsnitten – ‘Det verkar inte funka’, säger han och letar han vidare i toppsnurran igen. Han väljer efter en lång stund ett avsnitt av Sandmaskar (tecknat utan tal) ‘Ja, det är superlänge sedan jag såg de här, de är roligaDe är jättebra på att rita de här maskarna, det är det jag gillar med dem. Nu är det den röda, den blå, den röda, den blå.’sandmaskar

Plötsligt klickar Z ner hela appen. Nu vill han kolla på Cartoon Network. Jag tänker att han får mer tecknat … med tal och äventyr serverat för sig där… Det här är en del av det vi har att jobba på med barnkanalen.se/barnplay i år…

Äventyrsdags

Publicerat i bestämma, föräldrar, läsning | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar