Vi ligger 100 år efter vår tid

Elin Wägner var andra kvinna att väljas in i Svenska Akademin. Men mer inspirerande ändå, delaktig i Fogelstadsgruppen som drev Kvinnliga Medborgarskolan – en kursverksamhet för att motverka att kvinnor fortsatt stod utanför samhället. Kvinnor fick rösträtt 1921 men frustrerande nog var det långt från alla kvinnor som ville rösta eller som förstod att rösta för sin egen frihet och framtid. Vid den här tiden är Elin Wägner i fyrtioårsåldern och har redan hunnit leva en stor del av sitt liv som hon vill – som journalist och författare, som älskarinna till en gift man, som fru, som medgrundare till Rädda Barnen, och när hon med väninnorna drar igång Fogelstadsgruppen, som skild. Hon har kört motorcykel med nära vännen och journalisten Elsa Blenda Nordström, men istället för vännens omättliga äventyrslusta, tolkar jag Wägners utlandsresor som mer politiska och biståndshjälpinriktade, men också som källor till inspiration i hennes författarskap. Något de har gemensamt är också perioder av svår utbrändhet, ett tillstånd som liksom mycket annat från 1920-talet, verkar ha raderats från verkligheten fram tills 2000-talet.

Jag blir alltid lika både förbryllad och imponerad av historierna om de vilda tjugotalskvinnor som mot mångas tyckanden fick både stöd och möjlighet av andra, både män och kvinnor, i sina frisinnade liv. De kanske inte var så många, men de hann uträtta mycket och göra avtryck. Tack och lov att de tog allt det utrymme de kunde. Och tack och lov att författare som Ulrika Knutsson nu lägger upp den på bordet åt oss. Den besvärliga Elin Wägner är ingen nöjesläsning, men full av minnesluckor som måste fyllas i.

Det är så sorgligt att så mycket historia aldrig har berättats för oss i allmänhet. Att den historia vi lärde oss i skolan var så enfaldigt skriven, så obegripligt selektivt. Jag känner mig berövad på hundra år och flera epoker av progressivt arbete, inte bara för de arbetare i det industrialiserade Sverige vi fick veta så mycket om, utan också för kvinnor, familjer, homosexuella, svarta, miljön och den psykiska hälsan.

I min historiebok fanns Selma Lagerlöf och Karin Boye, två makalösa författarinnor vars ord inte går att glömma för eftervärlden, två namn som präntades in i historien genom deras stolar i Svenska Akademien. Men sista gången jag läste historia och samhällskunskap i skolan var 1991 och där fanns inte en rad om Anna Withlock (ordförare i LKPR) Ellen Key (pedagog och författare), Elisabeth Tamm (första kvinnan i riksdagen), Kerstin Hesselgren (första kvinnan i riksdagens första kammare och i svenska delegationen för Nationernas Förbund) eller Frigga Carlberg (en av de radikalaste rösträttsaktivisterna). Ordet suffragett blev känt för mig först för tio år sedan. Skolbokshistorien raderade hela den feministiska och breddade demokratirörelsen, likväl som miljöns historia, som om tankarna aldrig hade tänkts, som om de inte var av avgörande värde för var vi är idag. Där fanns Europeiska upptäkter av världen, ångmaskiner och tåg och effektiviseringar och krig. Där fanns indianer och samer och gruvor och Strindberg, och arbetarrätt och Hjalmar Branting.

Den ensidiga normaliserande berättelsen
Så vi börjar om och om och om igen. Och det hade redan hänt åtminstone en gång redan då, för hundra år sedan.

Elin Wägner visar att sexism och rasism är två grenar på samma träd, och att den vite mannen varit blind både i förhållande till kvinnorna och visavi den svarte mannen. När kvinnor och svarta väl släpps in i samhället sker det på nåder, som ’en retorisk rättvisa’, skriver hon. Att kvinnorna och de svarta folken skulle ha en egen rik historia, och kunna bidra till den gemensamma kulturella framtiden, faller inte de vita männen in.

Tekniken
Och inte nog med att vi börjar om medvetandetgörandet om hur historien ägs av den som skriver den. Elin Wägners påstående om utvecklingen av tekniken har fått ligga i träda den med i många år. Nu känns det högst aktuellt i de farhågor som utvecklingen av AI kringgärdas av. Världens största tänkare utmanas av hur vi ska lyckas begränsa AI till att tjäna en idé och…

[Lubbe Nordström] ser maskinen som Gud, därför att den ’frälser från isolering, svält, snusk, okunnighet’. Elin Wägner varnar för maskinsamhällets inneboende drift att producera vad som helst som är billigt och säljbart: ’Då får vi lika väl fulländade shrapnels, gasbomber, kokainpulver, lyxvaror och pornografi som vi får skördemaskiner, läkemedel och skor… En maskin kan icke göra moraliska val och kapitalet inte heller. Därför måste de tjäna en idé, icke vara den. ’

Miljön
1937 skrev hon den lila boken Fred med jorden. Hon talar om jorderosion, sjunkande vattennivåer, att tanklös avverkning av skog kan rubba vattenbalansen. Och trots att vetenskapen ännu inte kunde beskriva problemet med övergödning, visste de som odlade jord för hundra år sedan ändå att det inte var en bra idé i längden. Industrialiseringen möjliggjorde mer matproduktion snabbare, och därmed utvecklades även

’…kemiska jordbrukare som göda jorden med konstgjorda gödningsämnen efter matematiska beräkningar, men det har visat sig att jorden i längden kräks upp denna diet och vägrar bära skördar. Man har nämligen glömt ta något osynligt med oumbärligt med i beräkningen, den mikroskopiska faunan, bakterierna. Jag tror att Ludvig Nordström i sina beräkningar glömt något osynligt’.

Hon varnade

’Direktionen för Kaukasiens meteorologiska station har riktat Sovjetregeringens uppmärksamhet på den fara som hotar genom att Kaspiska havets vattenstånd sjunker, saltöknar hotar.’

Samhällsutvecklingen lutade på tilltro till att tekniken och experterna skulle bli människans frälsning, att tekniken skulle få de öknar Elin skriver om att grönska. Elin Wägner har ingen tillit till experter och specialister. Varför skulle hon? Hon visste ju hur allt som var tillskrevs en vetenskaplig sanning som inte var sann. Det tillät henne kanske att tänkta bortom det som var den allmänna uppfattningen i det mesta.

Våld
Elin Wägner lät sig inspireras av Ghandi och drev pacifismen starkare än någon annan. När ingen annan trodde att det var möjligt propagerade hon för att hitta en fredlig väg att övervinna Hitler. Först efter kriget insåg hon naiviteten i att ha försökt övervinna så mycket våld utan att lyfta en hand, och att hennes tidigare fredsväg byggde på att det fanns humana gränser som ingen skulle överträda. Även om vi kan hylla hennes förnuftiga ord, underskattade hon hans våldsamhet totalt.

’Om hans premisser är felaktiga (rasläran), hans metoder felaktiga (judeförföljelserna), hans mål suddiga och lätt att ombygga, hans inspiration hatet och lidandet, så förstår jag inte att enbart hans skicklighet i propaganda kan göra honom till geni’.

Livsuppoffringen
Elin är kär flera gånger, träffar män, gifter sig, älskar och verkar drömma om att kunna förändra dem. Många av de andra kvinnorna från tidigt sekelskifte som idag går att hitta historien om, lever med och älskar kvinnor. Det verkar väl inte vara något man pratar högt om, men heller ingenting som någon lägger sig i. Homosexuella förälskelser likväl som livslånga förhållanden verkar vara relativt välkända bland vänner. Och Elin summerar så många kvinnors utmaning med kärlek så bra – känslan av att vara utbytbar. Att vara en kropp utan själ eller hjärna. Det värsta av alla tänkbara livsöden.

’Det är ju alltid så lite de vill ha, bara det man har gemensamt med alla andra.’

Det var bara några få kvinnor som av olika orsaker kunde, ville och vågade försörja sig själva, ifrågasätta de vägar män drev framåt och drömma om och kämpa för ett eget jag. Utan utbildning och kapital blev man en Fallen kvinna om man försökte ta sig ur den roll man tilldelades och sattes på Landskronas anstalt.

’Men ingen av oss har ett lyckligt harmoniskt liv. Ingen av oss är på ett naturligt sätt förbunden med samhället. Det ger oss mera tid och ett visst humör av ’va banque’ som behövs. Vi är alla spelare var och en på sitt sätt. Ingen av oss håller på våra liv, därför ligger tanken att offra det nära till hands. Men därför är vi inte alls typiska för genomsnittskvinnorna. ’

Elin Wägner dog 1949 och 1954 stängdes Fogelstad och Kvinnliga Medorgarskolan.

 

Agnes von Krusenstjierna 1894-1940, en till som slogs under samma tid för sin identitet  https://malinstroman.wordpress.com/2017/01/11/att-slass-for-sin-identitet/

Publicerat i läsning, ställningstaganden, utbildning | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Skolan ansvar för våldsam dejt

Svenska DiskrimineringsOmbudsmannen skriver att

Högskolor ska motverka trakasserier och sexuella trakasserier. Det är en del av arbetet med aktiva åtgärder. Om en högskola får reda på att någon student eller sökande upplever sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten, ska högskolan utreda det och i förekommande fall vidta åtgärder.

Liknande regelverk har USA genom lagen TitleIX mot könsdiskriminering inom det statligt finansierade skolan, men Betsy De Vos, utbildningsminister i Trumps kabinett, skärper nu reglerna ytterligare. Nästa steg för att komma till rätta med luckor som uppstår är ett kontroversiellt sätt att förtydliga lärares plikt att ingripa även vid stalking och våld i samband med dejting.  Skolan ska därmed ta ansvar för våld eller trakasserier utanför skolans verksamhet, och därtill lägga sig i någons val av partner och förhållanden.

“There’s still a lingering idea that dating violence is an interpersonal issue that two folks need to work on, something that just happens between men and women, rather than seeing it as a form of violence that has an impact on education,” said Sage Carson, the manager of the victims’ rights advocacy group Know Your IX.

NY Times 200210

Världen är sällan superenkel. En kan tycka att det väl är självklart att lärare, nej att alla människor, alltid ska reagera när det ser ut som att någon gör någon annan illa, men gränserna blir otydliga när någonting kan vara för privat. Det är likadant på en arbetsplats, för föräldrar som upplever sig se att någons annans barn inte mår helt bra av sin hemmiljö, eller misstanken om en väns alkoholvanor. Kanske den utsatta personen i fråga inte vill att situationen ska vara uppenbar för andra, kanske hen vill ha sin privata sfär i fred. Det är obekvämt att överskrida någons privata avgränsning, det är en risk att trampa fel och få någon emot sig. Tyvärr får den försiktigheten, eller om det är tolkningen att en inte ska ta ansvar för människors privata val alls, väldigt tråkiga effekter.

Nu säger lagen att lärare SKA ingripa om de ser tecken på våld vid dejting, som en del av elevernas rättigheter i skolan, inte bara utan omtanke som medmänniska. Tanken med de nya reglerna förutsätter att sexuellt våld i och med dejting påverkar skolmiljö och skolresultat negativt och att var nionde kvinnlig amerikansk student har upplevt detta medan det endast gäller 1 av 36 manliga. Det gör det till en könsdiskriminering i skolmiljön som lärare och annan personal behöver tydligare regler för att kunna hjälpa till att avvärja. Jag tänker att det är ett intressant grepp, om än sorgligt att det behövs.

I Louis Theroux’s dokumentär The Night in Question gräver han i amerikanska Collegeskolor som sedan tidigare har möjlighet att på egen hand döma och stänga av studenter som inte kan låta bli att trakassera andra sexuellt, en möjlighet som har ansetts vara ett viktigt verktyg för att tygla befintliga problem – ett välkommet inlägg i debatten menar her campus, Manchester och kanske ett bidrag till de försök som De Vos nu gör.

Given the current prevalence of sexual assault in university communities, it’s important that institutions are constantly taking steps to more effectively deal with allegations and prevent such crimes from happening in the first place. Documentaries such as The Night in Question are a great way of starting conversations about how they can provide the best level of care and protection to all their students.

Klicka för att komma åt stod-sexuella-trakasserier-i-hogskolan.pdf

Publicerat i elever, lärande, skola, ställningstaganden, verktyg | Märkt , | Lämna en kommentar

Aeronauten Amelia var egentligen en Henry

Anledningen till att Coxwell inte får äran i Amazons film Aeronauts, är att de vill nå en bred publik. Efter många många år av övervägande manliga hjältar har äntligen Superwoman, Captain Marvel och Rey fått övertyga om att det finns en dubbelt så stor publik för actionfilmer. De pratar om en modern publik, men egentligen menar de större.

Intressant ny vändning i historieberättandet, en vi inte sett så ofta förut. När regissören Tom Harper berättar historien om vetenskapsmannen James Glaisher, byter han ut hans ballongförare Henry Coxwell till en kvinnlig fiktiv huvudkaraktär. Amelia Wrent får framställa den megaheroiska Coxwells bedrift att på 11 000 meters höjd klättra upp på luftballongens topp med bara händerna för att slå upp den igenfrusna ventil som lät dem sjunka till marken.

Som åttaåring var prinsessan Leia den häftigaste som fanns. Idag är jag glad att hon fick upprättelse i äldre version – så att hon kan fortsätta vara lika häftig, den första var en riktigt vek förebild egentligen. Det ska bli spännande att se hur de som växer upp med en annan uppsättning berättelser, ibland förvanskade, kommer att se på världen.

Refinery29 om hur historien skrivits om

Publicerat i genus | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Poddtips för 11åriga Internetintresserade

När jag jobbade på Stardoll med miljontals barn från hela världen i communityt, lärde jag mig att elvaåringar gillar regler och rättvisa. Mycket ansågs vara orättvisa om vi inte förklarade regelverket, för då var reglerna det enda rätta. Alla de tjejer som främst kom dit för att uttrycka och utveckla sig själva med styling och annan kreativitet engagerade sig också något alldeles enormt i att bidra till kampanjer för t ex hur man är en bästa kompis, utrotningshotade djur och t o m i att skriva haikus om vattnet som är så viktigt för vår jord.

Summa sumarum – elvaåringen är enormt kunskapstörstande med öron och ögon stora som tefat. De utvecklar sin förståelse för hur samhälle, människor och system fungerar och vi har all möjlighet i världen att servera dem kunskaper om vi bara packar in dem i någon av deras egna personliga drivkrafter.

free-red-panda

I veckan testade jag att lyssna på Anders Hansens och Simon Kyagas poddavsnitt med Nova Volkow om hur mobiltelefonerna påverkar hjärnan, med min elvaåriga son, för att se hur mycket han kunde relatera till. Han använder inte sociala medier själv än, men spelar online och plöjer givetvis youtubes olika spelkanaler när han inte sitter fast med Hampus Hedström. Han har starkt fokus på regler, på rätt och på fel, och på att vara den som kan saker – om djur, om spel och om dinosaurier.

Avsnittet är en halvtimme långt och vid flera tillfällen stoppade vi och pratade om det de sa. Han fastnade mest för det de sa med att tjejer jämför sig med andra och att det inte är någonting han vill göra. Han är nöjd när han är bra i förhållande till hur mycket han har övat t ex. Jag fastnade mest för att vi hela tiden måste kolla mobilen ifall att det skulle finnas någon positiv respons för oss där, något som skulle ge oss en dopaminkick, trots att det oftast inte gör det. Det där ‘ifall att’ är enormt lockande och viktigt för oss.

Jag frågade elvaåringen om han tyckte det var intressant, och han svarade att allt som har med Internet att göra ju är hans stora intresseområde, sådant gillar han. Jag struntade i att påpeka att jag själv tycker att det handlar om människor, det är fantastiskt om han ser människors beteenden som teknik. Själv hade jag heller aldrig kallat hans Youtubande för Internetintresse, men så ser han det, och nu kan vi plötsligt bredda kunskapssfären något alldeles enormt!

Den gömda koden på Sveriges Radio! Mängder av tiominutersavsnitt från 2014 och framåt om vad matematik är och vad vi kan göra med den. Vi började bakifrån och tar oss framåt ett par avsnitt per dag – och de områden som han inte har det minsta intresse av hoppar vi förstås över. Hittills har vi lyssnat på hur vi med spelteori kan se in i framtiden, hur algoritmer kan hjälpa till att hitta seriemördare, hur man genom att studera djurens beteenden kan bygga sportarenor för mycket folk som ska kunna ta sig ut och in samtidigt, hur en savant kan känna att ett tal är ett primtal och hur hela naturen kanske är byggd av matematik. Matte på rätt nivå och relaterad till vår verklighet, just det som är så svårt att få till när man ska lära sig modellerna själva. I morgon blir det ett par avsnitt till om Pi och om AI.

Och ett tips till är att passa på – eventuellt har yngre barn svårt att relatera till det vuxna språket, och efter tretton är det ibland svårt att som förälder feeda in någonting över huvud taget. Efter tolv följer ibland några stängda år. Luckan står öppen nu!

 

 

 

 

 

 

Publicerat i 12åring, barnappar och spel, kategoriserande retorik, kul att göra, lärande, online är real life, teknik | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Historieskrivning

Jag har fått lära mig vem Henry Ford var. Han var först, eller åtminstone framgångsrik med att få väldigt många arbetare att sätta ihop bilar effektivt vid löpande band. Industrin sysselsatte många, bilen blev ett tillgängligt transportmedel och modellen var en ekonomisk framgångsmodell.

Eglantyn Jebb är inte ett namn som nämndes i mina skolböcker. Hon grundade ett företag som idag efter hundra års verksamhet verkar i 120 länder för att inget barn ska behöva lida.

Det vi läser och ser på film påverkar vad vi uppfattar att vi bör ägna oss åt, som framgångsrika individer. Framgångsrika företagare har länge varit hetare än filantrop och det var kanske vad samhället behövde. Den yngre generationen verkar nu på påvisa att det krävs förändring, för även om skolan lyfter alla världens utmaningar är många av oss äldre kvar i den gamla historieskrivningen.

https://www.instagram.com/p/BxpoTo-DRHt/?igshid=yy3ys6gwstum

Publicerat i ställningstaganden, tonåring, utbildning | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Utbildning ger makt över sig själv

Ingenting att läsa på väg hem från semestern, och kanske 20 böcker att välja mellan på flygplatsen. Jag valde, rätt omotiverad, den bok med en titel som talade tydligast till mig – Educated – a memoir, av en Tara Westover.

Tara, född 1986, har en extrem uppväxt i Idaho, med en kanske schizofren pappa vars tilltagande paranoia yttrar sig i en fundamentalistisk mormontro. Världen är på väg att gå under flera gånger om, och Tara och alla hennes syskon lever i ständig beredskap, samtidigt som tilliten till att det blir som Gud vill är tvingande. Allt, utom livet på berget där de bor, är hjärntvätt, varför barnen inte går i skola. Möjligheten att få utbildning blir allteftersom vägen ut för några av dem. Andra blir kvar. Familjens splittring är oundviklig.

När saker dras till sin spets, när allt verkar vansinnigt och kaotiskt, blir ibland känslor och beskrivningar av reflektioner och lärdomar kristallklara. Taras upplevelser som tonårstjej är samma som alla andras, fast mångfaldigade. Vi andra upplever samma saker, fast i mycket mindre drastiska kontexter, i mindre skala. Tara uttrycker så många allmängiltiga känslor utifrån sin trängda situation när hon slutar var flicka och blir till kvinna, tankar många kvinnor känner så väl igen. Hon välkomnar hos in i en fjortonårings hjärna.

Righteous women do not wear tight clothing. Other women do that. … This speech would stay with me in a way that a hundred o fits precursors had not. I would remember the words very often in the years that followed, and the more I considered them, the more I worried that I might be growing into the wrong sort of woman. Sometimes I could scarcely move through a room, I was so proccupied with not walking or bending or crouching like them. But no one had ever taught me the modest way to bend over, so I knew I was probably doing it the bad way.

’You’re special, Tara,’ Shawn said.
Was I? I wanted to believe I was. Tyler had said I was special once, years before. He’d read me a passage of scripture from the Book of Mormon, about a sober child, quick to observe. ”This reminds me of you”, Tyler had said.
The passage described the great prophet Mormon, a fact I’d found confusing. A woman could never be a prophet, yet here was Tyler, telling me I reminded him of one of the greatest prophets of all. I still don’t know what he meant by it, but what I understood at the time was that I could trust myself: that there was something in me, something like what was in the prohpets, and that it was not male or female, not old or young: a kind of worth that was inherent and unshakable.
But now, as I gazed at the shadow Shawn cast on my wall, aware of my maturing body, of fits evils and of my desire to do evil with it, the meaning of that memory shifted. Suddenly that worth felt conditional, like it could be taken or squandered. It was not inherent; it was bestowed. What was of worth was not me, but the veneer of constraints and observances that obscured me.
I lookat at my brother. He seemed old in that moment, wise. He knew about the world. He know about worldly women, so I asked him to keep me from becoming one.

 

Med utbildning får hon grepp om en ny verklighet, och möjligheten att sätta sig emot andras behov av kontroll och makt. Educated handlar om den makt över sig själv som bara utbildning kan ge.

”OUR NIGGER’S BACK!”
I don’t know what Shawn saw on my face – wheather it was shock, anger or a vacant expression. Whatever it was, he was delighted by it. He’d found a vulnerability, a tender spot. It was too late to feign indifference.
”Don’t call me that,” I said. ”You don’t konw what it means.”
”Sure I do”, he said. ”You’ve got black all over your face, like a nigger!”
For the rest of the afternoon – for the rest of the summer – I was Nigger. I’d answered to it a thousand times before with indifference. If anyting, I’d been amused and thought Shawn was clever. Now it made me want to gag him. Or sit him down with a history book, as long as it wasn’t the one Dad still kept in the living room, under the framed copy of the Consitution.
I couldn’t articulate how the name made me fell. Shawn had meant it to humiliate me, to lock me in time, into an old idea of myself. But far from fixing me in place, that word transported me. Every time he said it –”Hey Nigger, raise the boom” or ”Fetch me a level, Nigger” – I returned to the university, to that auditorium, where I had watched human history unfold and wondered at my place in it.

 

Publicerat i läsning, tonåring, utbildning | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att få göra det en finns för

Att få göra det en älskar, är bra på och kan tjäna pengar på. Och som kan bidra till en bättre värld. Det är inte alla förunnat att hitta vad det är. Många kan checka i tre av dessa fyra kriterier och saknar ibland det fjärde på olika sätt.

För den som hittar det är det väldigt viktigt att få göra det och kanske inte ens värt att leva om någon medvetet och av helt irrationella orsaker sätter stopp för det.

Publicerat av @kvinnohistoria

Publicerat i genus, kompetens, utbildning | Märkt , , , , | 2 kommentarer

De med för mycket energi

En del människor verkar ändå födas med mer energi än andra. Ibland är det en energi som gör att omgivningen inte vill någonting hellre än att få vara i den energins närhet. Vissa få människor som med all sin kraft kan spränga alla gränser, bryta alla normer, och som alla älskar än mer. När jag läste biografin om Magda Goebbels slog det mig att Hitler nog var en sådan. Zarah Leander hade det kanske nästan, men inte helt för när hon inte var riktigt nära längre tappade folket bandet till henne och hon beskylldes, antagligen felaktigt, för nazistiska sympatier.  Antagligen har många kända människor haft den där stora energin som är nästan oemotståndlig, men det är nog få förunnat att alltid orka med sig själv i den energin.

Att Ester Blenda rids av någonting och ständigt försöker springa ifrån en inre oro. Hon springer snabbt. För en utomstående är det nästan ogreppbart i vilken hastighet hennes liv rör sig framåt och vad hon hinner med på vägen. Hon är tjugonio år gammal och har redan hunnit revolutionera den svenska journalistiken, levt ett halvår med resande samer, skrivit två uppmärksammade reportageböcker och första delen i en flickbokserie. Hon har kastat sig in i ett inbördeskrig och räddat tusentals människor från att svälta ihjäl och utbildat sig till bonde på landets största lantbruksskola som enda kvinnliga elev bland 112 män. Ändå är det bara början. Nu tänker hon bli äventyrare också.

Ester Blenda i Fatima Bremmers Ett jävla solsken  fascinerar något makalöst. Vem kan ha så mycket driv och ork? Men så flyr hon också om och om igen. Från människor. Från människors bedömning av henne. Från sig själv. Det är nog svårt att utmana allt och vara helt säker på att en gör rätt.

Livet är härligt, skriver du. Ja, visst är det, men ibland är det sabligt komplicerat och besvärligt och man har inte styrka nog att dra alla konsekvenserna af egna dårskaper. Det är det som gör att man känner sig så gränslöst föraktlig ibland.

Blenda brände ut sig. Och levde utbränd länge, ett tråkigt slut på en underbar energi. Det känns rätt att Bremmer har lagt tid och kraft på att lyfta tillbaka Ester Blenda till historien. Hon behövs där.

Publicerat i ställningstaganden | Lämna en kommentar

Det där med ett tredje kön förklarat av en femtonåring

De hade fått göra en valkompass i femtonåringens klass och diskussionerna som följde hade upprört henne. Ja men som frågan om vi ska lägga till ett tredje kön… Ja den har jag pratat om med mina vänner också, svarade jag, och vi tror att vi äldre har svårt att förstå den riktigt.

Ungefär så här hade dialogen följt:

– Men det är ju helt meningslöst, det finns ju bara två fysiska kön.
– Men det finns ju de som inte känner sig som tjej eller kille, då kan väl de lika gärna få benämna sig som någonting annat?
– Men det är ju inte så!
– Men om de som känner sig så, skulle må bättre av det, vad spelar det dig för roll?
– Det skulle bli helt förvirrande för oss andra.

Så enkelt är frågan – i vår icke-juridiska vardagsbedömning i alla fall. Några vill inte bli förvirrade och därmed inte låta dem som har en annan upplevelse av verkligheten må bättre. Några tycker det är viktigare att låta fler må bättre, och är trygga nog att ta eventuell förvirring OM den skulle drabba dem. Och några kanske t o m tycker att livet vore direkt roligare med högre krav på nyfikenhet och frågetecken, med öppenhet för variationer.

651d5d2ac40befc09345f980456343b0

Publicerat i genus, kategoriserande retorik, ställningstaganden | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Vad politikerna väljer att säga till lärarna

Samlade citat från vad olika partier och parter har valt att lyfta i Lärarnas tidning den senaste tiden.

Fridolin, MP, menar att Vi lagstiftar om barngruppernas storlek om det behövs

Jag har velat bryta med traditionen där skolan och alla som jobbar i den tvingats vänja sig vid att snabbt anpassa sig till nya politiska infall. Istället vill jag bidra till långsiktighet och att vi politiker tar ett par steg tillbaka så att profession och forskning leder utvecklingen. Jag är stolt över den samling för skolan som vi nu ser början på genom bland annat Skolkommissionen.

Moderaternas Erik Bengtzboe, utbildningspolitisk talesperson menar istället att

Lärarna ska avlastas och bli mer välutbildade
Fler engagerade och duktiga studenter måste lockas till läraryrket. Antagningskraven till lärarutbildningen måste höjas och lämplighetsprov, som redan prövats på flera lärarutbildningar med goda resultat, bör införas i hela landet. Men vi måste också förbättra möjligheterna för dem med annan utbildning att välja läraryrket – kompletterande pedagogisk utbildning ska erbjudas med höjd studietakt på fler lärosäten högskolor och fler delar av utbildningen måste erbjudas på distans.

Medan Liberalerna med Björklund väljer att säga att

Låt rektor stänga av elever permanent
Rektor ska kunna stänga av en elev direkt från skolan utan att som i dag först tvingas inhämta yttranden från elev och vårdnadshavare.

Avstängningen ska kunna ske under längre tidsperiod än i dag och på gymnasiet ska en avstängning kunna vara permanent.

Kongressombud skriver inför Lärarförbundets kongress i höst

Bli tuffare Lärarförbundet – lärarna drunknar
”Marknadsstyrningen av skolan har varit förödande för lärares arbetsmiljö. Syftet med att tillåta aktiebolag att driva skolor är att dessa ska bidra till kostnadseffektivitet. De kommunala skolorna ska inspireras av aktiebolagens billigare arbetsmetoder så att kostnaden på sikt kan minska. I skolans värld innebär dock ”billigare arbetsmetoder” ofta att färre ska göra mer.

De negativa effekterna på lärares arbetsmiljö förstärks av att elever och föräldrar agerar som kunder på en marknad, något som sätter press på lärare och rektorer att svara upp till kundernas krav för att inte skolpengen ska flyttas till en annan skola. Det här gynnar inte våra medlemmar och det gynnar inte svensk skola.”

Publicerat i skola, ställningstaganden, utbildning | Märkt , , | Lämna en kommentar