Faser på väg mot sig själv

Det skulle bli mitt tredje barn och ändå tyckte jag att jag aldrig förrän då hade vetat vad det var att föda. Det föll mig inte in mer att jag var en för påkostad produktionsmaskin. Inte var jag en girig ägare heller. Vad var jag då? Jag vet inte. En som inte själv rådde över vad som skedde – och ändå nästan upplyft till extas för att det måste ske genom mig. Inne i  mig levdes ett väsen fram – och det hade redan drag – det hade redan egenart – och jag kunde inte förändra den. Jag var en gren som blommade och jag visste ingenting om min rot eller stam, men jag kände hur saven kom ur okända djup…
Karin Boye, Kallocain

Just så här kände jag mig när jag fick mina tre barn. Vid första barnet förvandlades jag till en mjölkkossa som vid rätt ålder gjorde det jag skulle för att föda och göda ett barn på rät sätt enligt BVC. Med det andra barnet hade jag insett hur stor påverkan jag hade på mina barn och jag gav allt av mig själv för att forma den nya bebisen till en enligt mig så bra person som möjligt, och först med tredje barnet slappnade jag av och lätt honom bara bli vad sjutton han än skulle komma atbrita-6t bli.

Hur kunde Karin Boye veta allt detta undrar jag. Hon hade inga barn själv och detta skrevs för nästan 80 år sedan. Så läste jag stycket ovan som jag fastnade så för, som med rösten från en tonårig flicka istället. Som en ung kvinna som först insiktslöst hade rättat sig efter vad samhället hade strukturerat för henne, och som sedan rebellisk insåg att hon kunde skapa sig själv, för att till slut släppa sig själv fri att bara vara den hon är.

Publicerat i genus, läsning, tonåring | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Tusen klappar kanske i händerna och två håller sig stilla

Karin Boyes fantastiska bok Kallocain handlar om ett framtida kugghjulssamhälle där människan i Världsstaten är en resurs som optimeras, men där de egna tysta tankarna och känslorna som inte får finnas brottas med varje medborgare. En vacker mening påminner om rädslan hos en ung person. Rädslan för att någon enda ska misstycka och för att inte ha tillhörighet.

Tusen klappar kanske i händerna och två håller sig stilla – och då är det de två ändå viktigare än de tusen; självklart, eftersom de två kan betyda två angivare, medan inte en av de tusen lyfter ett finger för att försvara den som fick applåder när han väl är angiven – och hur skulle de för övrigt kunna göra det?

Publicerat i elever, kultur, läsning, ställningstaganden | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Att få se andra hjälper (lite, ibland)

‘Det gäller bara att ta sig igenom det‘, säger många vuxna till åttondeklassaren. Vad minns vi då? Om vi gräver lite så handlar det mest om den ständiga bedömningen av ens person. När alla testar sig själva och alla ser och bedömer en och de flesta (känns det i alla fall som) väljer att kommentera en. Föräldrar, skola, vänner, icke vänner. Den eviga balansen mellan att vara en unik person och att tillhöra en grupp, att passa in, är i total obalans. Många känner sig missanpassade.

Var sjätte svensk 15-åring säger sig ha blivit mobbad minst ett par gånger i månaden, enligt en enkät gjord av OECD. Omkring var femte 15-åring känner sig också ensam. Rapporten visar att elevernas hälsa påverkar deras skolresultat.

SVT Nyheter lyfter ur rapporten att de som har blivit mobbade inte helt överraskande skolkar oftare och är mer nervösa inför prov. De litar inte på sig själva. De tror inte att de kan. Den sämsta möjliga start i ett försök att lära sig något. De presterar också sämre i naturkunskap, läsförståelse och matematik. Och tror ännu mindre att de kan.

41 procent av de tillfrågade svenska eleverna svara ja på frågan: ”Jag blir väldigt spänd när jag studerar”. 61 procent upplever att de oroar sig inför ett prov även om de har förberett sig väl.

Neurologiprofessorn Frances E.Jensen menar att just tonåringars hjärnor är riktigt illa rustade för stress. Det ämne som normalt sett utsöndras för att dämpa oro, höjer orosnivån hos tonåringen istället. Hos vuxna fungerar stresshormonerna som lugnande medel i hjärnan och skapar en dämpande effekt straxt efter händelsen. När vi väl har lugnat ner oss kan vi tänka igenom saker och strukturera oss. När en ung person upplever stress försvinner den inte, utan fortsätter att finnas kvar och den blir svår att hantera eftersom man är under stress. Konstant stress leder snabbt till ångest.

SVTProjektZ började med att två kollegor gjorde research på målgruppen 13-18 år. Precis som NRK som gjorde liknande research inför SKAM, insåg de hur utbredd ungas ohälsa var. Istället för att göra ett program pratar de dagligen med unga om hur de mår på sitt instagramkonto. De publicerar anonyma citat från de historier de får in, citaten leder till igenkänning och nya citat kommer in. Och ur kontakten och kännedomen kommer program som svarar på de ungas frågor och behov. Många säger att det första de behöver få veta när de mår dåligt är att de inte är ensamma, att det finns fler som dem. Det är det första lilla steget till att våga prata mer med någon annan.

z

Hjälp våra tonåringar att tagga ner!

Mätning motiverar och omotiverar

Publicerat i elever, lärande, skola, tonåring | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

En sovande tonåring får plats med ny kunskap

Jag trodde kanske att tonåringar sover så mycket för att deras kroppar växer och förändras så mycket, eller att det är deras ständigt aktiva hjärnor som kräver mycket energi. 20% av all energi vi stoppar i oss går åt till en vuxen hjärna och tonårshjärnan kräver mycket mer än så. Men sömnen har enligt Frances E. Jensen en mycket viktig betydelse för tonåringars utveckling.

Hjärnan samlar ständigt kunskap. Om den är ny läggs den ut på något av de många ställen i hjärnan som lagrar långtidsminnen. Ju oftare informationen upprepas, desto starkare blir neuronerna och så sitter kunskapen fast starkare i minnet.

Som äldre inte bara tappar vi grå hjärnvävnad, utan den dör och vi förlorar därmed minnen. Tonåringar tappar också grå vävnad titt som tätt men den växer till när den sorterar och spar och kastar och fyller på kunskap.

Forskare vid UCLA upptäckte att en rejäl gallring inte bara ökade hjärnans effektivitet, utan att det också fanns ett samband mellan högre intelligens och förlängd, tilltagande neuronal tillväxt i barndomen följd av kraftig gallring av hjärnbarken i ungdomen. I själva verket visar det sig att avskalat är bättre, och detta är anledningen till att unga människor, mitt under de kaotiska tonåren, utvecklar en mer slimmad, mer effektiv vuxen mental maskin.

Och det spännande är att det är under sömnen som utgallringen sker! Vi förvandlar det vi lär oss till minnen när vi sover och sorterar bort överflödig information. En tonåring som får sova mycket skapar nytt utrymme för ny kunskap. Jag tänker på kompisen på högstadiet som drägglandes sov på bänken på en mattelektion. Det gick kanske helt enkelt inte att få plats med mer kunskap just då…

En tråkig bieffekt för tonårshjärnan som är överfull och inte får sova är tyvärr också depression.

De tonåringar som hade svårigheter att sova medan de var mellan tolv och fjorton löpte två och en halv gånger så stor risk att drabbas av självmordstankar mellan åldrarna femton och sjutton jämfört med ungdomar som hade goda sovvanor.

Låt dem sova!

sleeping-beauty-painting.jpg

Publicerat i tonåring | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Jenter, SKAM:s små- eller snarare storasyskon

Något som kanske inte har framkommit så tydligt är att norska Julie Andem, manusförfattaren till SKAM, har testat den berättarstil och det tilltal jentersom känns så unikt och karaktäristiskt i en tidigare norsk otroligt framgångsrik långkörare. Det finns ett SKAM fast för säg elva-, tolvåringar!!! Och nu ligger fyra av åtta säsonger av föregångaren Jenter ute på Barnkanalen, inte ett avsnitt i taget som numera känns helt omöjligt att äta sig igenom en serie på, utan massor av avsnitt.

Och de har mens och gör bort sig och de vuxna är nästan lika skruvade som i Skam, om än mer närvarande, och varje avsnitt handlar om någonting som känns helt viktigt att fundera över om man är elva år… eller förälder till en elvaåring.

Och allt är på norsk.

jenter2

Publicerat i 12åring | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Hur svårt kan det vara att städa efter sig?

Tonåringens rum jämförs ofta med krigsdrabbade regioner och bombnedslag. Det är helt galet hur någon kan släppa så mycket kläder på golvet, och ännu mer underligt är det att de där blandas med äppelskrutt, urdruckna obojglas, godispapper, använda bindor, krossade puderdosor, hårborstar, gymnastikkläder med mera. Som förälder blir man lite orolig över att ens barn är sådana lortgrisar. Äckligt och obegripligt. Men tonåringen har viktigare för sig än att städa rummet eller diskbänken. Det är inte bara riskbedömningen som är outvecklad i tonåringens hjärna, utan även förmågan att planera och närminnet. Frances E. Jensen förklarar att

Frontalloben sitter längst fram och detta område ansvarar för planering, omdöme, insikt och impulskontroll. Eftersom hjärnan mognar bakifrån och fram är frontalloben följaktligen den minst utvecklade under tonåren, och den som har det minsta antalet kopplingar jämfört med de andra loberna.

Den fortsätter att utvecklas och blir mer effektivt både mellan sex- och tioårsåldern, och sedan igen i tjugoårsåldern. Mellan tio och fjorton sker däremot inte någon signifikativ förbättring. Förmågan att komma ihåg att göra något matchar helt enkelt inte tonåringens övriga utveckling. Trettonåringen kan baka, laga mkökat, köpa kläder och sköta barngrupper på träningen, men den ordning som skolan kräver fyller kvoten av kom-ihåg för dagen. Vi ska vara glada om tonåringen kommer ihåg att läxor ska göras, vilka läxor som ska göras, informationen som läxorna innehåller och att ta med böckerna till och från skolan. Det är det maxtak vi kan sätta för en trettonåring.

Nästa år kan vi lägga till att hämta brorsan från skolan och att boka av träningen när hen är sjuk själv.

 

Publicerat i föräldrar, kompetens, tonåring | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Skräck och romantik för tonårshjärnan

Med en rejält aktiv amygdala (känslocentrum i hjärnan), risig riskbedömning och dåligt med synapser som kopplar ihop känslor med annan kunskap, blir nöjesfält, romantiska serier och skräckfilmer det tonåringen suktar mest efter innan hen har frihet att leta dopaminkickar på annat sätt.

Tonårshjärnan är en sucker för dopamin i än större grad än den vuxna. Ju mer dopamin som frisätts i hjärnan desto mer aktiveras belöningssystemet och ju mer belöningssytemet aktiveras desto större blir behovet eller önskan. Starka känslor ersätter verkliga upplevelser till en början. Inte för inte att Netflix har en hel genre för Teen Screams…

Den känslointensiva 13-åringens bästa tips just nu:

Scream – En Netflix Original med beskrivningen ‘Ingen tonåring i Lakewood går säker i den här tv-serien som är en fortsättning på de klassiska skräckfilmerna.’ Netflix har för god vana att casta unga okända supertalanger och Willa Fitzgerald känns som en självklar stjärna.

Hush – En döv författare lever själv i skogen och blir attackerad av en maskerad mördare. Jag hade aldrig fått för mig att titta. Det kanske är en del av tjusningen bara det för tonåringen.

Babadook – läskiga barnböcker som sprider monster omkring sig, nej ingenting för mig det heller.

Insidious – ‘Pappa skrek när vi såg den‘. Vinst, hör jag ju. Det är inte huset som är hemsökt utan sonen.

It follows – Enda sättet att bli av med en förbannelse man ådragit sig via att ha sex är att ge den vidare på samma sätt till någon annan. Vet inte om det är bra eller dåligt som sens moral…pretty-little-liars-7b-1000x618.jpg

Pretty Little Liars – och så finns ju alltid sju säsonger att se med Spenser, Hanna, Aria och Emily som ständigt letar efter ‘A’ som skickar mystiska meddelanden. Jag har försökt se några avsnitt men är antagligen för gammal. Det känns so
m en vit kristen amerikansk soppa alltihop. Tveksamt om den går att rekommendera faktiskt hur högt älskad den än är.

Högst upp på romantiktoppen står Lasse Hallströms Dear John. ‘Jag kunde aldrig sluta gråta‘, var vår känslosökande trettonårings kommentar.

Vampire Diaries – 8 säsonger kärlek och blod och intriger. Det tar aldrig slut.

The originals – en spin-off på Vampire Diaries – om man inte har fått nog av vampyrer med den omöjliga kärlek till andra arter som det innebär.

Den i år trettio år gamla Dirty Dancing är förstås med i romantikligan än och i september kommer ju Stephen Kings ‘It’ med Bill Skarsgård. Och den minns vi ju hur läskig den var när vi såg den på åttiotalet. När vi var fjorton.

landscape-1490698212-it-movie-pennywise

Tonårshjärnan styrs av känslor

 

 

 

 

Publicerat i tonåring | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar