Ingen oro för att hänga på nätet, men för konsumtionen

Efter att ha spanat på Internetdagarna via Bambuser igår, valde jag att istället springa till Medierådets seminare om Unga konsumenter  – utsatta och kapabla, där den motsatta sidan av världen presenterade fakta kring ungdomar och deras medievanor och konsumtion. Forskarvärlden är en bra kontrast och motpol till den speedade internetbranschen.

Jag hann lyssna på Torbjörn Hjort som med sin avhandling beskrev hur trassligt livet är för svenska barnfamiljer som lever på gränsen till socialbidrag. Jag kan bara fylla i att precis likadant såg det ut när jag var tonåring, någonstans i mitten på 80-talet. Uppväxten med en ensamstående mamma som var sekreterare på reklambyrå innebar att det aldrig någonsin fanns en endaste liten peng över till varken kläder eller annan mat än ravioli på burk och blodpudding. En ensamstående förälder äter sist eller inte alls. En ensamstående förälder har alltid dåligt samvete för att hon inte kan köpa ett par Levis 501 som alla andra i skolan har. Verkligheten för många ensamstående föräldrar är just att de är ensamma. Och visst – deras barn styr konsumtionen hemma såtillvida att de går först och om föräldern faller till föga och ignorerar ekonomin så är det för att glädja sitt barn. Trots detta såg jag mig inte som fattig. Jag kände aldrig att jag hade sämre förutsättningar än någon annan att ta mig själv dit jag ville.

Därmed har Elza Dunkels en mycket mer nutidsrelaterad ingångsvinkel när hon pekar på hur föräldrar självmant och av tvång är konsumenter via barnen. Barnen måste ha datorer, uppkoppling, programvaror, mobiltelefoner, musik, spel och virtuella pengar idag – för att vara en del av det framtida samhället, och för att deras föräldrar ska känna sig nöjda med sig själva som föräldrar. Jag skulle kanske ändå vilja påpeka att språkfilter är högt önskat av både föräldrar och barn och att det finns goda orsaker att jobba med dem från olika håll.

Just säkerhetstjänster säljer på föräldrar en falsk trygghet genom att lösa problem som inte finns. De skyddar mot fula ord och chatkontakter, medan största faktorn för att fara illa på nätet är att ‘må dåligt’. Barn och ungdomar som far illa i riktiga livet är också de som främst far illa på nätet. Här vill jag ju lägga till hur viktigt och positivt internet och de sociala relationer man kan bygga där också kan vara för den som inte känner att hon/han passar in.

Hon påpekade att hypen om hur farligt det är att lägga ut personlig information på nätet inte bara är oriktig, utan också hur den riskerar att skuldbelägga de offer som har gjort detta, något jag känner igen väl från attityden hos Stardolls användare. Att skylla sig själv är ett välanvänt argument.

Jag tror precis som Dunkels säger att personliga bilder och texter inte heller kommer att innebära problem för den som söker jobb i framtiden. Det vore som hon säger underligt att googla på någon utan några resultat. Vad är det för skummis? Vad försöker hon/han dölja? Alla har ju varit unga.

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. concept and product strategy - agile development - creative solutions - girls’ gaming - gamification - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i barn, online är real life och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s