Man får vad man ger

Vår lilla kille fyller 3 år i morgon. Dinosaurier är hans största intresse. Tydliga lite skrämmande och imponerande karaktärer som vi gärna låter honom älska. Vi märkte redan för två år sedan hur han härmade dem för att skrämma de andra barnen och insåg att presenterar vi andra monster och anti-hjältar är risken stor att han tar sig in i dessa roller också och då blir det ännu mindre charmigt. Inför morgondagen har jag gjort en dinosaurietårta, farmor har sytt en dinosauriedräkt och pappa har köpt den största Schleich dinosaurie han kunde hitta. Så bygger vi upp ett skyddat universum av dinosaurier.

Så var det dags för mig att titta efter födelsedagspresent. Han har redan en trehjuling som är den mest givna presenten. I över en timme strosade jag runt i leksaksträsket och inser att allt han känner till har med hans pappas spel och filmer att göra. Andra 3åriga pojkar hade önskat sig verktyg, ett minigolfkit, en plastgräsklippare och annat som deras pappor ägnar sig åt. Vår bryr sig bara om att få spela med pappa och systrarna. Han gillar robotar som kan förvandla sig. Jag sneglar mot Duplohyllan med förhoppning om att där ska finnas färgglada snälla robotar för barn från 3 år. Nä.

Transformers är coola tycker jag och mina döttrar. Deras beundran väcktes när deras pappa för något år sedan lät dem se filmen där skådespelarna utklassas totalt av gigantiska maskiner med stor hjärtan, men sedan dess har vi inte ägnat så mycket tid åt dem. Så vad gör jag? Jag köper ett Transformersflygplan till min lillkille. 5+ står det på paketet. För de gillar jag. Han får vad jag gillar i floran av bilar, vapen och robotar i avsaknad av något som verkligen passar honom. Och så testar jag en käpphäst också i någon idiotisk önskan om att han ska slänga flygplanet åt sidan och galoppera iväg som tagen ur en Elsa Beskow bok. Det blir inga Tomtebobarn i den här familjen. Det blir små till hälften virtuella mini-ninjas.

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. concept and product strategy - agile development - creative solutions - girls’ gaming - gamification - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i barn, föräldrar, genus, online är real life, uppfostran och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s