Lära känna världen med Instagram

När tioåringen ville ha Facebook-konto var jag starkt emot, men tyckte också att det är svårt att säga nej när jag själv såg alla vännernas kommunikation på den plattform som egentligen inte är byggd för barn under 13 år. Jag vill inte att hon ska vara utestängd ur vännernas forum. Vi öppnade ett konto tillsammans samtidigt som jag pratade om världsordningen där med henne. Hon har bara kommunicerat i klassens grupp sedan dess förutom ett par bilder på marsvinen och någon vild halloween-sminkning som gick ut i den egna feeden (som trots att man bara har lagt till vänner, ändå är något mer tillgänglig för andra). Jag har hittills inte ångrat mig.

Men Facebook var tydligen inte stället att hänga på på sommarlovet, för hennes vänner startade Instagram-konton och började lägga upp foton där istället – söta bilder på kaniner, tårtbak och vackra blommor som slog ut i trädgården. När min tjej till slut frågade om hon fick starta ett konto kändes det som en självklarhet. Det kan inte finnas något roligare för en tioårig tjej än att fota det de håller på med (och mycket av en det en tioåring håller på med är osynligt för mig som mamma, det händer mest inuti) och lägga upp bilderna så att kompisarna kan se dem. De upptäcker världen med hjälp av en kamera, fångar det som känns fint eller fult, nytt eller konstigt eller vanligt och reflekterar kort över det och får varandras rättframma frågor på vad det betyder eller är. Instagram-feeden har under sommaren haft precis samma funktion som att skicka brev eller vykort till varandra, fast med egen tagen bild.

Förhållningsreglerna för oss är att

1. Kontot måste vara privat och därmed stängt för alla som inte är godkänd vän/följare

2. Man får aldrig lägga ut bilder på kompisar (eller syskon) utan att fråga om det är ok först

3. Man får inte på något sätt utesluta eller reta andra med stöd av de bilder som finns i feeden

Vi har pratat mycket om att det är känsligt att lägga ut bilder på någon och att det som man själv tycker är en rolig bild kan upplevas som hemskt ful eller pinsam för någon annan, att hela världen finns där ute och kan se bilderna om man inte stänger kontot och att även föräldrar som använder Instagram kan ha helt olika uppfattning om vad som är ok och inte att lägga upp – någon tycker att bilder på sig själv och sin familj är fint att visa för omvärlden, medan andra tycker att det ska vara privat.

Själv tror jag att jag får en möjlighet att ta de här diskussionerna nu medan tjejerna fortfarande vill lyssna och tror på mig, att vi kanske hinner jobba in en vana och medvetenhet redan nu, och att det mycket väl kan vara svårare att få den dialogen när de har fyllt tretton. De ser vad jag lägger upp och jag ser dem och jag hoppas vi hittar en gemensam idé om skillnaden mellan personligt och privat.