Läskunnighet, lärande och spel

Jag har tagit mig igenom James Paul Gee’s What Video Games Have to Teach us about Learning and Literacy från 2007. Den är alldeles för pratig för mig, men det finns några trevliga tankar att stoppa in i hjärnbalken.

Gee börjar med en djupgående förklaring av vad läskunnighet innebär, och då inte bara att kunna läsa bokstäver och text, utan alla medier, symboler och kommunikativa former i olika kontext och med olika sociala omgivningar. Vi måste i dagens samhälle bli lika läskunniga av bilder som av text. Bilder används ofta utan text eller med ytterligare betydelse utöver den tillhörande texten för att återge ett innehåll. Det gäller likväl ljud, gester och rörelser och tv-spel.

If you can’t read the images, you will not be able to recover their meanings from the words in the text alone.

Gee visar på uppfattningen om att tv-spel är slöseri med tid, att man inte lär sig något eftersom det inte finns något lärorikt innehåll, någon specificerad information som ska överföras och införlivas i den som spelar.

The problem of content is, I believe, based on common attitudes about schooling, learning and knowledge. The ideas is this: Important knowledge (now usually gained in school) is content in the sense of information related to intellectual domains or academic disciplines like physics, history, art, or literature. Activities that are entertaining, but that themselves do not involve such learning, are just ‘meningless play’.

Om man ska lära någon att spela basket och sätter en bok med reglerna om hur man gör i handen på dem, kanske inte boken är så spännande för studenten, eller ens särskilt förståelig. Det är så vi gör i skolan hela tiden, menar Gee. Att ha lärt sig något i skolan, att ha införlivat ett innehåll i minnet, innebär ofta att kunna upprepa en mängd exempel, medan att ha lärt sig något snarare innebär att själv kunna tolka nya objekt eller situationer utifrån sin kunskap, att vara redo för ytterligare påbyggande kunskap och att själv kunna experimentera och skapa nytt med den kunskap man har.

Resten av boken handlar just om hur spel ofta är byggda just på så sätt att användaren måste ta med sig en mängd kunskap från andra spel, böcker och filmer, likväl som från tidigare sekvenser i samma spel, testa den, ändra den och experimentera med den i nya situationer.

Det låter självklart att kunskap inte består av informationsblock. Det är också uppenbart att spel engagerar användaren på ett progressivt sätt, från en kunskapsnivå om spelet som går från noll till hundra under spelets gång. Och egentligen är det alldeles självklart hur man kan bygga spel där kunskapsnivån i spelet förbereder användaren för svåra matematiska problem, formler, språklig grammatik osv. Det är bara ett litet glapp mellan spelindustrin och de pedagogiska syftena ännu.

This video game is so educational you don’t even realize it.

Tack Carl Heath för tips om Ludwig.

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. concept and product strategy - agile development - creative solutions - girls’ gaming - gamification - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i barnappar och spel, elever, lärande, online är real life, pedagogik, skola och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Läskunnighet, lärande och spel

  1. Det var så lite så. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s