Låt barnen vara superbra i skolan OCH olika

Tidigt i höstas hängde jag som vanligt vid fotbollsplanen ett par timmar en ljummen lördagkväll. Jag pratade med en förälder i äldsta tjejens klass som är lärare och som berättade en del oroande kriterier kring det nya betygssystemet. Hon var bara medveten, men jag blev orolig. Jag har inte satt mig in i det nya betygssystemet och tänkte väl innan att hur svårt kan det vara… När skolan sedan kallade till informationsmöte hade samtalet med lärarföräldern fått mig att förstå att det nog kan vara just svårt ändå.

Det var två väldigt duktiga lärare som informerade. De lugnade mig. De hade ordning och reda på kriterierna och visade precis hur betygen skulle sättas om eleven kunde si eller så. Idag får barnen betygen A-F i skolan där F är underkänt. Det här betygssystemet ska göra att betygen blir mer exakta och att det blir svårare att uppnå ett A. Det är en förändring från det tidigare systemet där G, VG och MVG tvingade lärare att sätta samma betyg på elever som var på ganska olika nivå. Skillnaden från min gamla 1-5-skala är kanske främst att de var relativa – det var en viss kvot av alla barn i Sverige som skulle få ett visst betyg, vilket lätt resulterade i relation till klassen i stället. Nu ska varje barn få en exakt bedömning av… ja tyvärr inte bara av vad de kan bedömt i helhet, utan i detalj. Och om eleven inte uppfyller en detalj av flera är det det lägre betyget som gäller. Det går framför allt inte att kompensera en mindre social förmåga och delaktighet med mycket starka kunskaper i t ex hemkunskap… eller matematik… eller kemi. Eleven ska kunna argumentera för sina idéer och kunskaper i ett klassrum med 25 andra elever klockan 9.45 eller vad klockan nu är.

Kan det vara rätt att mycket begåvade elever som skulle kunna ha en lång karriär inom forskning, programmering, medicin eller ekonomi inte ska kunna studera på de skolor som har högst intagningskrav för att de inte är de mest socialt begåvade? Den normalextroverta personlighet som krävs för detta är en superbra egenskap, men att ställa det som krav för högsta betyg kommer att utestänga en stor mängd viktiga talanger från det de skulle göra bättre än många andra. Det finns metoder för att komma ifrån detta, intygade lärarna på informationsmötet. Eleverna får ibland skriva ned sina argument först och sedan läsa upp dem för klassen. Ja det ger nog några till en chans, men inte alla.

Det är inte helt ovanligt att företag använder sig av MBTI (Myers-Briggs Type Indicator) vid rekrytering, i sin organisationsutveckling eller team building. Var och en går igenom ett test för att definiera sin personlighetstyp utifrån hur introvert eller extrovert och hur intuitiv eller sinnesorienterad man är. Vidare bedöms logik kontra känsla och bedömning kontra perception. Några typer passar sämre eller bättre för olika uppgifter och i olika gruppkonstellationer och ofta hittar man förstås något man kan vidareutveckla eller försöka tänka på. Det jag gillar med den typen av test är att det inte finns något rätt eller fel, bara olika typer. Vi är olika. Många är fullkomligt svinskarpa och ändå med helt olika egenskaper och förmågor. Det är bra om alla i en grupp har samma målbild, men om alla är lika argumenterande, talföra, intensiva och ifrågasättande blir det rätt jobbigt.

Om vi på bästa sätt ska ta vara på potentiell kompetens måste vi skapa förutsättning för de som finns. Vi lär oss olika och vi förmedlar det vi kan olika. Jag började läsa pedagogik för 20 år sedan just som en reaktion på att skolans likformighet var knasig. Det satt kompisar i klassrummet seasy-a-lettersom inte matchade kravställningen men som jag visste kunde mer och bättre än jag som hade lätt att plugga till prov och skriva ned det på beställning. De hade mått bra av ett argumentationskriterium som de kunde använda sig av för att nå samma betyg. Kritierierna i sig är det inget fel på, utan på att man kräver att samtliga ska uppfyllas för de betyg som behövs för att läsa vidare på högsta nivå, när kriterierna som helhet bedömer personlighetstyper lika mycket som verklig kunskap.

Jonas Vlachos beskriver betygssystemet som bäddar för misslyckanden på bloggen ekonomistas

Arbetarbladet 2013: En gymnasieelev som ser betygssystemet som motivationsdödare

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i elever, kompetens, lärande, pedagogik, skola, utbildning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s