Hur mäter man programmeringskunskap?

Igår lyssnade jag på Christine Kastner Johnsons upplevelser från hennes (med många fleras) resa till Londons skolor i mars med syftet att se hur de har infört ämnet computing i skolan.  Christine har skrivit utförligt om allt de fick se på framtidenssprak.se.

Samtliga barn från 5 års ålder upp till 15 år ska ha computing i skolan. Beslutet togs för 3 år sedan och infördes bindande för samtliga skolor hösten 2014. Mellan 5 och 11 år – primary school – så är det klassläraren som ansvarar för samtliga ämnen, så även computing. Mellan 11 och 15 år – secondary school – så är det specifika lärare som undervisar i ämnet.

Det var dock ett par detaljer jag fastnade för som Christine inte har skrivit om och som vi diskuterade livligt under gårdagens träff. Det ena var flickskolor och det andra var hur det här bäst bör implementeras i svenska skolor på ett fungerande sätt.

Den sista skola delegationen besökte var en flickskola. Gruppen i gårdagens rum reagerade direkt. Finns det fortfarande? Christine skruvade lite på sig och smålog och förklarade att det var den mest inspirerande skolan, inte pga själva lärmodellen med programmering som eget separat ämne, utan för att det var en mycket stor andel tjejer som hade valt ämnet och att de själva angav att de tyckte det var toppen att det inte fanns några killar på skolan så att de kunde välja programmering utan att känna att de måste svara upp till någon annans prestationer eller förväntningar. Ytterligare var det inspirerande att höra att tjejerna främst hade fokus på ’computing and health’, alltså vad vi kan åstadkomma inom medicin och hälsa med stöd av programmeringskunskaper. Lärarna menade att killar ofta har fokus på själva uppgiften – att lösa problem med hjälp av programmering, medan tjejernas drivkraft ligger i större ämnesområden och mer övergripande problem att angripa.

Christine var väl inte direkt imponerad av separata datasalar i vilka dataundervisningen sker – den undervisningsmodell vi känner igen från mitten av åttiotalet med DOS. Skriv INPUT MALIN=MALIN. Men hur skulle det bättre gå till då? Karin Nygårds som har jobbat med programmering konkret i klassrummet med sina elever det senaste 1,5 året, var frustrerad över att hon behöver en mycket tydlig modell att argumentera med olika politiker för. Vårt skolsystem är uppbyggt efter ämnen och antal timmar per ämne, medan vi tror mer på att kunskap om vårt digitala samhälle och vad man kan programmera i det bäst sker integrerat i alla olika ämnen, inte som ett separat. På Ålstensskolan löser man det här kreativt i ämnet programmering, likväl som i andra ämnen.

I åk 4 ska barnen enligt läroplanen avhandla viktingatiden. Under året syr de egna vikingasärkar i syslöjden och snidar sköldar i träslöjden. Året avslutas med en vikingadag i skogen som inte bara innehåller att tälja och göra upp eld, utan även lajvarlek med lärarna i Asgård där förstås pedagogerna gör sig väldigt populära.

I de lägre åldrarna slår gymnastikläraren ihop sina timmar med matematiken. De får dubbelt så många timmar till matte och gympa och inte ett enda barn som skruvar irriterat på sig när de inte förstår talen. De uppskattar avstånd, höjder, längder osv samtidigt som de är i skogen och övar fysiskt samarbete och lekar.

Så i år har de haft en pilotklass i 4an som i svenskaämnet har fått programmera egna historier i Scratch. Först skriva manus och sedan skapa dem själva. I det här fallet är det en engagerad lärare som tillsammans med svenskaläraren utformar lektioner så att de uppfyller läroplanen samtidigt som barnen lär sig förstå logik och grunden till hur programmering fungerar.

Det här måste alltså ske helt utifrån lärarnas egen kreativitet och tid, medan ämnena ännu är formulerade i små boxar som ska mätas efter årets slut.

När vi pratar om vad som är viktigt att lära sig för att ta till sig och lära sig programmering i de lägre åldrarna är det inte främst att kunna skriva egen kod, utan mer en förståelse för logik, att vi själva kan påverka och skapa egna digitala produkter, att saker inte är konstanta utan går att förbättra, att det är lättare att förstå något tillsammans, att kopiera redan befintlig kod är rätt sätt och inte fusk. Hur mäter man den kunskapen?

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i lärande, lek och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s