Hennes skönhet var hennes kapital, utan den var hon inget

Rubriken är ett citat ur Pottungen – Anna Laestadius Larssons roman om Stockholms över- och underklassliv i slutet av 1700-talet. Det är Sofie von Fersen som är fullt medveten om vad hon har att spela med för att kunna gifta sig till fortsatt välbestånd. Historien upprepar sig gång på gång –  i  prinsessan Charlottas och hennes pottunges liv omkring 1795, hos Sveriges Fallna kvinnor från 1920-talet av Eva F Dahlgren och i nutidens Virtuell Våldtäkt om unga som lägger ut sexuella bilder på nätet av Caroline Engvall.

Hysteria betyder livmoder på grekiska och hysteri har genom tiderna varit kopplad till att vara kvinna. Eva F Dahlgren har tidigare skrivit om sin farfar som var rasbiolog, och har nu fördjupat sig i 6000 foton på svenska fallna kvinnor från första hälften av förra seklet som kategoriserats utifrån bl a egenskaper, beteende och utseende.  Hysterikan återkommer lite slumpmässigt som bedömning. Så fort en kvinna inte uppför sig som hon ska, höjer rösten och är så där allmänt okontrollerad anses hon hysterisk.

Bror Gadelius, betraktad som Sveriges främste psykiatriker efter förra sekelskiftet, beskrev hysterikan på följande sätt:
‘Öfverdriven känslosamhet, hänsynslös egoism, lögnaktighet och tillgjordhet, förmåga af förställning och benägenhet för intriger.’

Det är ju lite så kvinnor är, tänker du kanske. Inte alltid lögnaktiga, men känslosamma och intriganta är vi väl lite till vardags? Ja visst, men i större utsträckning än män? Knappast. Men dessa egenskaper har blivit så väl rotade som kvinnliga att vi faktiskt tror lite på dem.

Män anses vara kontrollerade och ha koll. De är förnuftiga och civiliserade (jag väljer att skriva i presens). Kvinnan ansågs vara svag, ömtålig och sjuklig och det var så män ville att de skulle vara. Det var den sortens fina kvinnor som satt snällt i hemmet och såg till att det var snyggt och prydligt.

Det var viktigt att vara disciplinerad, att ha självkontroll. Det var inte bara en dygd, utan också själva definitionen av kulturmänniskan. Driftsutlevelse, gränslöshet, ansågs karaktäristiskt för en lägre stående varelse.

Och kvinnan var per definition hysterisk i sitt okuvade, otuktade jag. Bilden av kvinnan idag är inte helt densamma. Vi har inte längre patent på att vara ömtåliga och sjukliga och är allt som oftast ansedda att vara förnuftiga och civiliserade. Och 1900-talets världskrig, p-piller och förskolor har gett oss friheten att välja om vi vill sköta hem och barn eller studera och jobba. Men vi känner alltjämt igen oss i att vara intriganta och vi växer upp med en tydlig bild av vad som är viktigast för att få uppskattning och bekräftelse och i en social struktur som känns igen.

Kvinnorna lät sig dyrkas av männen för sin skönhet, behandlas med silkesvantar och tas om hand på grund av påstådd svaghet. Det smorde männens självkänsla men resulterade i att männen på samma gång föraktade kvinnorna för just den svaghet de hyllade. (ur Pottungen av Anna Laestadius Larsson)

Starka och viljekraftiga kvinnor var ett direkt samhällshot. Okontrollerade kvinnor var samhällsfarliga. De kunde hitta på vad som helst. De kunden vilja ha sex, romantik eller över huvud taget roa sig. De fallna kvinnorna från 20-talet var till stor del unga flickor som flytt sina hembyar antingen pga graviditiet eller för att de ville ha någon sorts frihet, de ville ha roligt. Men utan ekonomi för boende tog polisen snart in dem för lösdriveri och skickade dem till arbetsläger på Landskronas fort. De skulle lära sig att vilja arbeta.

I personaldagböcker och biografier över de intagna på anstalten, finns det gott om omdömen som att kvinnorna är ’ryggradslösa’, ’lättledda’ och ’viljeslappa’. Ibland står det ’Förtjust i pojkar’ understruket med flera streck, som om det vore en graverande sjukdom.

Men väl ute från anstalten fick oftast inte kvinnorna utöva sina nyvunna arbetskunskaper. Flera av de bevarade breven från kvinnorna till anstalten vittnar om hur polisen gång på gång avslöjade kvinnornas historia för arbetsgivare och vänner, med konsekvensen att de återigen blev utstötta. För de fallna kvinnorna fanns ofta bara jobb med så låga löner kvar att de var tvungna att hitta extra inkomster kvällstid för att ha en chans att klara sig… genom den typen av tjänster som resulterade i att de skickades tillbaka till anstalten.

Tjänstefolket inte är mycket mer än slavar, att deras löner är så låga att de måste stjäla för att överleva och att de manliga tjänarnas enda möjlighet att försöka upprätthålla någon värdighet är att i sin tur förtrycka kvinnorna genom att spara de tyngsta jobben till dem.  (Wollstonecraft citerad i Pottungen, om 1700-talets Sverige.)

Eva F Dahlgren låter oss följa flera fantastiska, och häpnadsväckande långa, liv fyllda av fattigdom, sjukdom och desperation. De tas in på Landskronas anstalt någon gång på 20-talet och går bort i någon stockholmsförort i början av 80-talet. Vid första mötet unga liv fyllda av hopp, men som för att slippa komma tillbaka till Landskronas fångenskap, måste anpassa sig till samhällets krav på giftermål. I samtliga fall med fullkomligt okontrollerade, nyckfulla, lättledda, ryggradslösa män.

En rättskaffens man kunde vara kolerisk eller sangvinisk, munter eller allvarsam, utan att bli klandrad. Han kunde vara bestämd, näst intill befallande, eller svag och undergiven och sakna egen vilja eller uppfattning. Men alla kvinnor skulle stöpas i en och samma form och vara mjuka, fogliga, snälla och beskedliga.  (ur Pottungen, om 1700-talets Sverige)

Caroline Engvall låter oss höra ganska exakt samma röster som 20-talets Fallna kvinnor, men från idag. Nu kallar vi dem barn och teoretiskt har vi ett mer tillåtande förhållningssätt till tonåringars behov av att utforska sin begynnande vuxenidentitet, men trots att vi ogärna vill känna igen oss i tidigare seklers bild av kvinnan som ömtålig och sjuklig, finns det många andra paralleller med uppfattningen om de unga kvinnorna… flickorna… barnen. Det händer gång på gång att unga flickor utnyttjas och smutskastas offentligt på ett sätt som kan vara helt förödande för hela deras framtid. Det finns fortfarande en bestämd uppfattning om att de här flickorna är värdelösa, att det går att vara så elak mot dem som någon kan vara, bara för att de inte gör som de bör. För att de utforskar sin identitet. För att det går.

En fråga i boken är varför unga lägger ut sexbilder på nätet. En flicka svarar:

 Jag vill ju att folk ska tycka om mig och att ingen runt omkring mig ska må dåligt. Kanske är det därför som ingen har sett hur jag har mått. Jag tog varje chans jag fick att visa upp mig. Jag ville bli artist, kanske skådespelare, bo i någon stor stad. Jag ville klara mig på egen hand och ha min egen stil. 

Många av de unga som Engvall träffar känner sig ensamma så som man som tonåring gör allt som oftast. Ibland har de vänner, ibland inte, men de har ett  behov av respons på den de är som inte tillfredsställs i den fysiska miljön. Tjejer lär sig tidigt att det viktigaste för dem är att se vackra ut – i allas ögon. De vill bli bekräftade, och Internet kan ge en aldrig sinande källa av bekräftelse om man bara fortsätter att ge dem som är där det de vill ha.

– Vi ser många människor som är beredda att utnyttja det. De barn som blir hotade på nätet mår oerhört dåligt och många uttrycker livsleda i chattarna med de vuxna männen. Jag ser ofta att gärningsmannen inte bryr sig om det. Man är så inställd på att tillfredsställa sig själv. Ibland tror jag inte gärningsmannen upplever att de här flickorna som människor av kött och blod. Man måste vara väldigt sadistisk för att kunna ignorera någon som sitter framför en och säger att de ska ta livet av sig, säger Jörgen Lindeberg. (kriminalinspektör vid gruppen mot sexuella övergripp på barn på Nationella Operativa Avdelningen, f d Rikskrim).

Jag inbillar mig och hoppas att det är mycket svårare idag att kontrollera unga tjejer, att många vet att det är en lögn att det de gör är fel bara för att de är tjejer. Att en stor andel idag vet att de har samma värde som de killar som tillfredställer sina behov på liknande sätt, oavsett vad någon på Internet säger.

Hon [Pernilla Nigård] säger att tjejer ofta upplever sig vara jämställda med killar på nätet.
– Men sedan, när kommentarerna om att vara lösaktig kommer – vilket de verkar göra förr eller senare – får tjejerna känslan av att de inte är så jämställda i alla fall. En del unga gick in i diskussionen med de som kallade dem olika saker, vilket var uppfriskande att se. Andra lägger skulden på sig själva, säger Pernilla Nigård (ungdomsstyrelsen).

Den självklara orsaken till att det är känsligt att sexuella bilder och videos sprids till andra än de man har skickat till är ju att de är privata. Privata situationer vill vi ofta ska förbli privata just därför att vi gör saker vi inte gör med alla. Det gäller oavsett om det handlar om sex eller inte. Men just sexuella aktiviteter har en tendens att utnyttjas av omgivningen för att verkligen förminska någon, för att hävda att en tjej är värdelös. För att hon gör något som killar inte skäms för, kanske t o m får credd för.

Barnen i Virtuell Våldtäkt är så skamsna och livrädda för att deras bilder skafallnakvinnor spridas till någon de känner, att de gör vad som helst, och alla de för oss ibland underliga historier vi kan läsa om i tidningarna, framstår inte längre som det minsta konstiga. Ur barnens perspektiv vill säga. De blir förledda, hotade, lurade. De får löften. De är ovetandes. Deras antagonister är helt skruppelfria.

Det är olagligt, men det finns uppenbarligen de som ändå anser sig ha den rätten. Det finns än ett gäng som i anonymt format, men tyvärr även ibland med stöd av klasskamrater och andra, kan förnedra flickor för ett beteende som vårt samhälle frammanar och samtidig har bestämt är skamlig. För att tillfredsställa sina egna behov – sexuellt kanske, men tveklöst mest av makt. Historien är ännu kvar med oss.

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i genus och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s