Åttondeklassare kräver superhjältelärare

Minns du när du var fjorton? Jag minns ett kladdigt, geggigt obehag av rädsla och ovisshet. Allt var obegripligt och oönskat. En ny kropp i ständig förändring, ny trötthet, ny ständig hunger, ny mens, ny frihet, nya vänner, nytt ansvar, nya önskningar, nytt tempo, nya tankar. Precis allt i hela livet var nytt och okontrollerat medan allt gammalt var frånstötande. I den plågan ska fjortonåringen samtidigt ta sig i kragen och motiverat jobba för bra betyg med sikte på framtiden. En framtid som hur målinriktad och fokuserad man än skulle vara aldrig någonsin kan vara mindre dimmig än tjockan ur vilken de underjordiska lockar Ronja i Mattisskogen. Det är och har alltid varit en riktigt tuff uppgift för skolan att prata med dessa nyfödda tonåringar så att de får med sig någonting ut ur åttan. Just det här året behöver vi superhjältelärare.

SVT har det senaste halvåret gjort två fantastiska program som rättmätigt kritiserar att lärarna inte kämpar, vänder, vrider och aldrig slutar utmana sig, samtidigt som de visar oss och ger ett direkt erkännande av hur fruktansvärt svårt det är för en lärare att lyckas – med alla. Varenda en ska de faktiskt lyckas motivera.

Morgan Alling visade i höstas hur det går att jobba med en klass för att den ska bli trygg nog för att låta alla vara sig själva utan att riskera att inte trivas med att gå till skolan varje dag. Nu är det Kalle Zackari Wahlström som vill att barnen ska få lära sig att röra på sig i skolan som ramlar i fälla efter fälla tack vare att det verkligen gäller att förstå vad oviljan, eller snarare rädslan, att vara med på gympan beror på och hur man ska få bort den.

Jag pratade med min fjortonåring om programmet Gympaläraren och frågade varför det är så många som inte gillar gympa på högstadiet och hon svarade direkt utan att tveka

Det är så obehagligt att behöva visa upp direkt på plats för alla andra att man inte kan eller klarar någonting. Alla andra ser en ju.

Precis samma sak lyckas Kalle få ur flera av eleverna i sina klasser efter att ha fått fråga ett par gånger extra. ‘Det är tråkigt’ är bara en blandad känsla, medan orsaken är en helt annan. Andra står och tittar på en i all sin osäkerhet, i den nya kroppen, med de okontrollerade känslorna. Logiken är enkel. Det gäller att göra gympa som inte låter alla titta på den som gör en övning, och att låta alla vara lika nya till övningar istället för att låta några få ha ett ständigt övertag. Det viktiga är ju inte att vara bäst på gymnastik i skolan utan att röra på sig. Betyg för aktiv närvaro hade varit nog. Som bevis på att läraren lyckas att inte plåga barnen utan motivera dem.

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i tonåring, utbildning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s