Bad Feminist bättre än ingen feminist

Jag motsatte mig feminismen under mina sena tonår och i tjugoårsåldern eftersom jag var rädd att feminismen inte skulle tillåta mig att vara den struliga kvinna jag visste att jag var.

Jag läser Bad Feminist av Roxane Gay, en rörig samling tankar som börjar med att ta avstånd från kompletta sanningar och priviligerade tolkningar, men som sedan frankt dissar andra kvinnor i deras sätt att närma sig feminismen. Gay älskar snaskiga dokusåpor men menar att t ex Caitlin Moran’s humoristiska grepp på hur det är att vara kvinna inte är korrekt.

Genren har utvecklat en väldigt framgångsrik formel för att reducera kvinnor till en pinsam radda stereotyper bestående av låg självkänsla, desperat önskan att bli gift, oförmåga att odla meningsfulla relationer med andra kvinnor och fixering vid en nästan pornografisk skönhetsnorm. I dokusåpornas värld lägger kvinnor för det mesta oerhört mycket kraft på att spela rollen som kvinnor, men deras manus är skamligt, skamligt förvrängda.

Själv skulle jag säga att männens roller är precis lika stereotypa och att deras manus inte är förvrängda utan att deltagarna är castade för att till fullo uppfylla våra förväntningar på någon som blottar sina liv inför andra. Alltså sätter oss själva i ett något högre rum, som låter oss förfasas av andra men också hitta förståelse och kärlek till någon eller några av dem. Våra egna erfarenheter är nära deltagarnas – ibland har vi hanterat situationer lika illa, men ibland har vi faktiskt fixat allt lite lite bättre. Jag tycker själv att de här dokusåporna är förkastliga eftersom de hjälper till att normalisera våra roller som män och kvinnor och dessutom låter oss sätta oss rangordna oss själva som bättre än andra.

Hon menar vidare att triggervarningar är att underskatta mottagare och måste avskaffas, utan att veta hur andra än hon själv, fungerar kring triggervarningar. Det är en sak att utgå från sig själv, men en annan att hävda att alla har samma behov. Hon insinuerar att alla kvinnor i västvärlden har allvarliga kroppskomplex, vilket är ett uttalande som normaliserar bilden av hur kvinnor är fast det inte är sant. Det är vidrigt vanligt med kvinnor som avskyr sina kroppar, men det finns många som aldrig talar om sina kroppar för att de faktiskt inte bryr sig. De hörs bara inte lika mycket.

Men Gay’s inkonsekventa förhållningssätt i blandning med många riktigt viktiga tankar, blir förklarligt när hon beskriver den gruppvåldtäkt hon utsatts för som tonåring. Hur hon under en längre tid läts tro att hon hade en pojkvän, även om de bara sågs utanför skolan, som en dag tog med henne ut i skogen till en plats där vännerna väntade. Och därefter hette hon ‘Slampan’ genom resten av skoltiden. Det traumat tillåts sätta agendan för resten av livet. Efter det finns ingen tilltro, ingen annan att lyssna på än sig själv.

Bara för att man överlever något, betyder det inte att man är stark.

Nojoom – 10 år och skild, en film om en Jemenitisk flicka, är en verklighet för få. Tio år och ägd av en mycket äldre man som våldtar och slår är vanligare. Kvinna och ägd av en man som våldtar och slår ännu vanligare. Och kvinna med få andra utvägar, psykiska eller praktiska, än att stanna hos en man som slår och våldtar är antagligen ännu vanligare. Lägg till kvinnor och flickor som har blivit våldtagna av män. Och sedan män och pojkar som har blivit våldtagna av män. Maktutövning. Livrädsla för att förlora makt. Ett sätt att sätta sig själv i särställning från andra. Att med våld skapa sin egen position i överläge. I hemmet och i sexuella situationer är dessa män maktfullkomliga. Ingen kan komma åt dem, de är oövervinnerliga. Världen är så sjaskig.

Väldigt få människor i den utvecklade världen saknar helt privilegier. … Man kan använda sin privilegierade ställning till ett gott ändamål – att försöka jämna ut spelplanen för alla, jobba för rättvisa i samhället, uppmärksamma hur de som saknar vissa privlegier berövas sina medborgerliga rättigheter.  Vi har sett vad hamstrandet av privilegier har lett till, och resultatet är skamligt.

 

 

 

 

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i genus, kategoriserande retorik, läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s