Om vi designade ett högstadium för fjortonåringar

De allra flesta jag pratar med intygar att den där högstadietiden var nog ändå den värsta i livet. Det blir bättre, säger de till min fjortonåriga dotter när hon berättar att hon går i åttan. Hur länge har högstadiet varit en enda plåga? Minst sedan 30 år tillbaka då i alla fall, och det är inte osannolikt att våra sjuttioåringar bekräftar samma sak, att högstadiet redan på femtiotalet dödade all motivation till att lära sig någonting, i en tid då de precis höll på att upptäcka allt. Och ändå har ingen på hela den tiden lyft blicken från strukturen som alltid har varit densamma – att lära sig lite här och var i alla möjliga olika ämnen oavsett om man är intresserad eller inte, med målet att få ett högt betyg. Politikerna justerar betygsystem, lägger till och tar bort några mål ur läroplanen och nu kommer Kinberg Batra med planen att sätta skolor med dåliga resultat under Skolverkets regi.

För Skolverket ska hjälpa till hur tänker de? Ska de minska antalet barn i lågstadieklasserna? Ska de ge lärarna mer tid för för- och efterarbete för varje lektion? Ska de öka statusen för lärarna i just den skolan så att fler lärare utbildar sig eller söker sig dit? Eller ska de ändra hela förbaskade upplägget så att det svarar på barnens intressen istället för en vansinnigt gammal idé om hur en skoldag ska se ut för att serva… ja serva till vad? Jag misstänker att Kinberg Batra tänker att Skolverket ska gå in och strukturera upp, stoppa igen hålen där de har blivit så stora att nätet helt har gått sönder. Det hjälper just dessa elever att få samma förutsättningar som alla andra, men det hjälper inte någon av dem att få en dräglig skolgång.

Jag och dottern designade ett nytt högstadium häromkvällen. Vi kom överens om att skola nog ändå är nyttigt för en fjortonåring. Hur mycket hon än avskyr att gå dit just nu höll hon med om att det nog är bra med ett sammanhang som drar upp alla på förmiddagen, skapar forum för att lätt träffa vänner och ha en naturlig närhet till andra vuxna än föräldrarna. Men dagarna skulle kunna fyllas med helt annat innehåll. Istället för att mata på i en konstant ämnesorienterad progression skulle skolan kunna möta fjortonåringarna där de är i sin utveckling.

Biologi: Allt om sex, fortplantning, virussjukdomar, människans fysiska utveckling, alkohol och andras substansers påverkan på kropp och hjärna, allt om hur hjärnan fungerar och framför allt hur ett barns hjärna utvecklas till en vuxens. Vi tänker oss att all undervisning ska utgå från det egna jaget och från jaget i förhållande till samhället. Helt klart viktigaste ämnet i den här åldern. Svårt felriktat och eftersatt genom alla tider.

Matematik: Fokuserar på ekonomi. Hur man betalar räkningar, vilken skatt som finns på vad, vad det innebär att ta ett lån med ränta, hur man köper ett hus eller bygger ett eget, hur man skriver en algoritm för att personalisera ett digitalt flöde. Abstrakt matte är ingenting för den som vill förstå livet. Vi gör det konkret istället. Fram med excel och JavaScript. Eller nej, kör in C++ istället så kommer logiken sitta för resten av livet.

 Svenska, Engelska och 3dje språk: Poesi och berättande utifrån den personliga erfarenheten och tanken. Recensioner av övrig media. Insändare till tidningar och politiker. Bloggar. Debatter och diskussioner i grupp. Vi slopar grammatiken och På västfront intet nytt och annan litteraturhistoria som är svår att relatera till än och håller oss till för fjortonåringen relevanta samtal. Alltså det här gör de jämt på eget bevåg så det är rätt lätt att få till det…

Historia: Kvinnohistoria, manshistoria, hbtq-historia, invandrar/utvandrarhistoria, sporthistoria – you name it, men inte en enda j-a kungalängd. Egentligen historia ur alla mänskliga perspektiv men kungarna ger vi f-n i just i det här fasen i livet!

Samhällskunskap: Politiska system och juridik med unga som centrum. Låt dem vara med och påverka våra politiker och förstå vad vårt samhälle anser vara rätt och fel och varför…

Religion: Just livsåskådning bör ju hela högstadietiden bygga på, men kanske att vi kan strunta i att lära oss om årtalen då heliga böcker skrevs eller datum för hinduismens högtider, och mer fokusera på själva sättet att se på livet.

Geografi: … och hur ser det ut i andra länder. Och varför faller rösterna som de gör i Eurovision Song Contest? Och värdlandet till nästa OS – vad vet vi om det?

Gymnastik: Ja inte ska klassen delas in på två varvid killarna får sitta på läktaren och titta på när tjejerna springer 3 km kring idrottsplanen och tvärtom i alla fall! Ibland undrar man om vuxna människor inte har något som helst minne. Här finns bara ett enda mål och det är att varje elev ska få chansen att tycka att det är kul att röra på sig ett par gånger i veckan.

Att vi tänker att hemkunskapen ser likadan ut som talar sitt tydliga språk. Kan vi låta skolan bli mer praktisk i högstadiet, än teoretisk? Det teoretiska hämtar vi ikapp på gymnasiet för de som går vidare dit. De som inte gör det har nog också fått ut det bästa av skolan om de får lära sig livet först.

Och om någon nu hävdar att det är så här det ser ut i högstadiet redan så säger jag bullshit. Läroplanen följer samma sätt att se på läroämnena som för sjuttio år sedan. Högstadiet är styrt av att eleverna ska få ett betyg i varje respektive ämne. De ska kunna plåttra ner ett antal årtal och kemiska beteckningar för att få ett E och kunna argumentera för hur de används för att få ett högre betyg. Det enda många går dit för är för att de måste få till en bokstav på pappret som ska ta dem vidare någon annan stans. Det finns undantag. Jag var ett själv mot slutet av högstadiet. Men för merparten är det en meningslös transportsträcka. Det vore så fint att försöka göra det bästa möjliga för varje individs och för samhällets framtid.

Vi insåg dock att det ändå motiverar med någon sorts progression. Istället för betyg ser vi en Candy Crush-karta med precis som i spelet, oändligt med levlar. Det finns inget slut på lärandet och istället för betyg så har man kommit till level 36 eller 45. Några levlar kan vara svåra för någon och ta tid, medan andra är lätta och går snabbt. Man blir triggad av att se några vänner komma framåt och vill förstås gärna komma ikapp varvid man förhoppningsvis pluggar lite mer. Eller så nöjer man sig med att man ligger före alla de som ligger på en lägre level för att man helt enkelt hellre spelare fotboll på eftermiddagarna och blir bra på det. Det är mer upp till en själv. Men man har alltid möjlighet att komma ikapp när man väl är motiverad igen.

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i lärande, pedagogik, skola, spelifiering, tonåring, utbildning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Om vi designade ett högstadium för fjortonåringar

  1. Ping: När fjortonåringen får skissa fritt… | #skolvåren

  2. Helena Roth skriver:

    Underbart inlägg. Hoppas det var ok att jag länkar till det här: https://skolvaren.wordpress.com/2016/05/23/nar-fjortonaringen-far-skissa-fritt/

    Tyckte det var så himla briljant skiss att jag vill sprida den än lite mer, helt enkelt!

  3. Ping: Hjälp våra tonåringar tagga ner! | Pip

  4. Sabine skriver:

    Hej Malin, vilken bra blogg du har. Gillar det här inlägget jättemkt och blev väldigt inspirerad till ett annat tänk i matten. Jag hade glömt bort att jag tänkte mycket på liknande saker när jag just blivit lärare, men sen rättade jag mig lite (för mkt) i ledet. Skulle vara fantastiskt att kunna undervisa utifrån vad eleverna tycker är viktigt. Säkert går der att få in vinklar på något sätt också, nu när läroplanen ser ut som den gör 🙂

    • malinstroman skriver:

      Du och många andra är ju kreativa och skruvar och vrider för att få prata om de viktiga sakerna! Men av allt som gjorts under året är det de tillfällena som har uppskattats mest – de som går utanför den tidsträngda undervisningen. Feministdebatten, matten, hemkunskapen, definitionen av vad tjejer och killar är (som hölls på no-tid) och gospelns historia i form av allas deltagande i musikalen (insprängd tid) är det som sitter kvar när året är slut. Lärare försöker ju men måste ju själva spränga skolsystemet för att det ska hända. Då behövs mycket mer tid för sådan kreativ utveckling. (Sedan är du är en normbrytare i hela din person vilket också inspirerar men det är ändå svårt att kräva av alla :-))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s