Om jag inte hade identifierat mig som kvinna

Vilket av oss är riktigt och vad är bara omgivningen som har rutat in oss i? En ung vän sa nyligen

Jag är en transperson, jag kan inte identifiera mig i den sociala normaliseringen av att vara kvinna.

Vem fan kan det tänker jag. Gör det mig till en transperson, eller till normbrytare? Att vara kvinna och att vara man är väl bara kultur – vad normen föreställer sig att vi ska vara, och en vana att uppfylla den för att passa in, göra rätt, vara begriplig och normal för andra?

De flesta skulle säga att män och kvinnor är olika – att det finns sätt att vara på, vissa drag och preferenser, som är typiska för var och en.  Åtminstone vill vi att det ska vara så, eftersom vi har organiserat hela samhället enligt två poler – en kvinnlig och en manlig. Det hjälper oss att spela dessa roller och det bidrar till trygghet, bekvämlighet och vägleder oss i hur vi ska interagera med varandra.

Jenny Norberg skriver i sin De förklädda flickorna från Kabul, om flickor i Afghanistan som av olika anledningar uppfostras och går förtäckta som pojkar. En pojke ger heder till familjen, kan göra ärenden utanför hemmet eller bringar tur inför nästa försök att få en pojke. Mer eller mindre accepterade, menar Norberg att flesta av flickorna passerar för att vara pojkar, några ändå upp i tonåren.

Zahra har en mycket tydlig bild av vad som skiljer pojkar och flickor år. Mest av allt handlar det om hur de lever sina liv, förklarar hon: ’Flickor klär upp sig. De använder smink. Pojkar är enklare. Jag gillar det. Jag hatar långt hår, som flickor har. Jag skulle inte ha tålamod att borsta det, att tvätta det… Och flickor pratar för mycket. De skvallrar, vet du? Män pratar, men inte lika mycket som kvinnor. Kvinnorna sitter alltid inomhus och pratar. Pratar, pratar. Det är vad de gör. För de har ingen frihet. De kan inte gå ut och göra saker. Så de bara fortsätter att prata. … Flickor tycker om att ha vackra hem, att måla dem invändigt och utvändigt’, fortsätter hon. ’Pojkar bryr sig inte om hemmen eller att diskutera hur de ska inredas. Männen lämnar ju ändå hemmen och går och arbetar. Det finns saker som kvinnor tycker om att göra: att laga mat, att städa, att göra sig själva vackra. Att gå på bröllop. Mode. Män är inte intresserade av sådant.’… Männen, å sin sida, tycker om att köra bil snabbt, vara med kompisar och slåss.

Att i tonåren sedan byta genus (men inte kön) innebär en omställning. Det ingår marilyn.jpgen mängd helt nya praktiska göromål och beteenden som flickorna inte har övat sig på och inte alltid uppskattar. Det är varken genetiskt, eller en könstillhörighet, att kunna laga mat och att vilja inreda, att skvallra eller vilja sminka sig. För många kvinnor, oavsett i vilket land man växer upp, är det snarare en problematisk roll som många inte alls känner sig hemma i och inte är intresserade av att iklä sig. Men som de måste om de ska få känna tillhörighet någonstans. Och tillhörighet går ofta före att vara ensam. Tillhörighet blir en stor del av ens identitet.

Marilyn Monroe har alltid varit en idol för många unga tjejer. Precis som Beyoncé, tricklurar hon samhället genom att använda den kvinnliga normen för att ta sig makt, för att bli en vinnare. Det känns naturligt att den som ska hitta sin identitet vill vara en vinnare. Någonstans i tonåren går det upp för de flesta tjejer att de inte sitter på ett vinnande genus utan att det krävs extra mycket jobb och vilja för att konkurrera med de manliga klasskamraterna. Tänk om jag hade vetat att jag kunde välja att inte identifiera mig med den sociala normaliseringen av att vara kvinna… vilket befriande samhälle vi skulle kunna få.

skarmklipp

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i genus, tonåring, uppfostran och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s