Att slåss för sin identitet

Det dekadenta 20-talet. Kvinnor har fått jobba under första världskriget och de utbildade har insett sedan ett tag tillbaka att det inte finns någon vettig anledning till att deras röst inte räknas. De får rösträtt och en ny kvinnoroll ska utformas. Från att ha varit bestämt och tydligt att flickors liv handlar om att foga sig och inte ta något utrymme, finns det nu en flora av olika kvinnoroller att välja mellan. Här finns den lättsamma modiga flappern i sin korta fladdriga klänning, den högmodiga divan som ställer sig över alla andra och prioriterar det dramatiska framför det behagfulla, flanören som promenerar stadens gator dag eller natt för att titta på folk och garconen – en könsnormsöverskridande kvinna i herrkläder ledda av Marlene Dietrich. Det handlar inte om egen röst dock, utan allt andas sexuell frigörelse, men egentligen inte kvinnans. Konflikten blir total.

20s

Hon ska vara glad och flirtig och frigjord för att vara rätt, modern och få uppmärksamhet från männen. Men hon är ett objekt, en yta att se på, att drömma om. Om hon fullföljer friheten i sin nya roll riskerar hon att som alltid tidigare att sjukförklaras som neurotisk, hysterisk, paranoid, exalterad, excentrisk, pervers, bisarr eller slampig. Som onormal. De nya rollerna är manliga fantasier medan kvinnlig sexualitet alltjämt måste kuvas. Med lagens och läkares hjälp förvandlas den till medicinska eller socialpatologiska problem. Hon anses sjuk eller kriminell.

Karin Johannisson berättar i Den sårade divan om tre konstnärshjärtan som på olika sätt förhåller sig dessa roller och till var sin mental sjukdomsbild. Från början vanliga kvinnor med tråkiga upplevelser av att vara flicka. Vem skulle inte bli galen?

[Det är ] svårt att dra en skarp gräns mellan tillstånd av förvirring och raseri, extatiska syner och visioner, och kliniskt definierad psykos; i princip kan de drabba alla i extrema lägen av existentiell utsatthet.

Agnes von Krusenstiernas historia känns inte på något sätt förlegad utan tvärtom högst aktuell. Med tiden dras hennes agerande till sin spets och hon börjar kanske t o m använda sin sjukdomsbild till sin egen favör, förvrida den och utmana den, men som ung är hon som flickor är som mest. När hon ska börja utforska sin identitet måste det ske i så stor tysthet som möjligt. Det finns inget utrymme för att testa eller leva ut någonting någon annanstans. Eller leva.

Revolt måste gömmas under flickrummets rosa täcke. Agnes von K och många med henne kommer att förvandla detta flickrum till dagdrömmarplats, ångestscen och boudoir för utforskning av den egna kroppens njutning.

De tankar som lever i ett flickrum… det mesta handlar om kroppen och om att vara normal. Normal förväntas vara älskad. Kroppen är för tjock, för tunn, för ful, för annorlunda. Onormal. Risk för att inte duga. Allt i tillblivelsen av kvinnlig habitus, säger sociologen Pierre Bourdieu, handlar om erfarenheten av kroppen-för-andra, alltså en kropp som blir till genom andras blickar och bedömningar. Kroppen är inte hennes.

Den tillhör ett helt samhälle: föräldrar, skola, polis, läkare, konventioner och institutioner. När den unga kvinnan tar till sig dessa sätt att betraktas -och vänder dem mot sig själv – kommer hon att uppleva sig själv just så. Hon placeras i ett permanent tillstånd av kroppslig osäkerhet. Hon förväntas bete sig kvinnligt men det är förutbestämt vilka egenskaper denna kvinnlighet skall ha. Hon kommer alltid att självkritiskt bedöma glappet mellan den kropp hon har och den hon önskar sig.

Blickarna på en flickas kropp kommer långt innan hon själv önskar dem. Blickarna börjar, de kommer först och skapar upplevelsen av att duga eller att inte duga. Att kunna bli älskad eller inte. Normal kan bli älskad. Ingen är perfekt blir ett falskt och orättvist mantra eftersom alla egentligen är perfekta.

Lika fel är flickor i sitt sätt att vara. När hon gråter är det för neurotiskt, när hon skriker eller skrattar är det för hysteriskt, när hon visar sexualitet är hon en hora, när hon använder makt är hon en bitch. Den musik hon lyssnar på är fånig, böckerna hon läser triviala, hennes hobbies är meningslösa.

Agnes von Krusenstierna skrev: Jag… skall vara tyst och smila upp mig som en docka. Jag är ingen docka… kan inte andas i denna atmosfär av hycklande feghet och jag kommer att göra något stort!

10s

Agnes och så många, kanske de flesta, faller inte innanför ramen för vad som anses vara normal. Det finns alternativa roller att ta idag, men variationen för de yngre flickorna är ännu vansinnigt begränsad. De måste ta sig upp i tonåren för att via subkulturer hitta sitt eget sammanhang, men mediebilden och de betraktande männens och kvinnornas ögon på den riktigt unga flickkroppen är det de har att förhålla sig till i sin tidiga identitetsutveckling.

 

Idag ser tvånget till anpassning annorlunda ut, skriver Ulrika Milles i en skarpsynt kommentar till Tony-serien. Men den unga flickans utbrytningsförsök tar samma former då som nu: gråtattacker, ätstörningar, självskadebeteende, sexuell gränslöshet. Protesten ut ur kroppen får henne att känna att hon lever. Allt handlar om att slåss för sin identitet.

DN: Dags att ge ut Krustenstjernas Tonyböcker på nytt

SVD Agnes von Krusenstjerna förblir en svårplacerad pusselbit

 

Advertisements

Om malinstroman

PO SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i föräldrar, genus, kategoriserande retorik, läsning, tonåring och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s