Vem kan vara emot 100 gymnastiktimmar till?

Vem kan vara emot 100 gymnastiktimmar till på schemat, det låter ju som en no brainer? Jo, många högstadieelever förstås. För att de hatar att röra på sig? Nej, för att de hatar att röra på sig när deras prestation ska bedömas och mätas. I en tid då det de har kallat sin kropp plötsligt ser ut att vara någon annans och andras blickar och kommentarer sänker en till bottenlös förvirring.

I låg- och mellanstadiet var gymnastik mina barns favoritämne. Ingen av dem är det minsta sportig och de ger sig inte spontant ut och rör på sig. Men de hade turen att ha riktigt kreativa gymnastiklärare på skolan. Varje lektion var en lek. De var möss som skulle bli tagna av katterna och slimebollar som skulle hålla fast vid varandra när någon kom och ville dra isär dem. Mätning av något slag var långt borta och alla kunde vara med efter egen förmåga och vara lika mycket del av leken.

Det tog inte mer än ett par månader på högstadiet förrän gymnastiken blev det för dem mest oroande ämnet. Springa 7 varv runt IP:n. De snabbaste får sätta sig på läktaren och titta på kompisarna som tar sig runt. Vem främjar det – den som redan kan springa fort eller den som behöver röra mer på sig? Orientering – på vilken tid kom du in? Längdhopp – hur långt hoppade du? Klättra upp för repet – med klassen på kö bakom. Framför allt löpningen får ta stor plats i gymnastikundervisningen då det är svårt att samsas 50 barn i gymnastiksalen. Två klasser måste dela salen i brist på lokaler. Ibland känns det som att pedagogiken på högstadienivå inte riktigt har fått följa samma utveckling som i de lägre stadierna.

Redan i dag finns skrivningar i läroplanen om daglig fysisk aktivitet, men så ser det inte ut i verkligheten. 

– Det är ojämlikt. Skrivningarna är inte tillräckligt för att säkerställa dagliga aktiviteter på alla skolor, säger Gustav Fridolin.

Det Fridolin säger angående den föreslagna utökningen av gymnastiktimmar är att han vill se att alla får chansen till pulshöjande aktivitet t ex innan teoretiska timmar. Om skolan kan tänka på det på det sättet istället för att det ska vara en prestation, vore det toppen. Varje tonåring borde så tidigt som möjligt få uppleva att fart i blodomloppet gör en pigg och gladare och att det blir så mycket lättare att tänka. Att en lång promenad är det bästa sättet att må och tänka bättre. Nu lär gymnastiken många att en joggingrunda är det vidrigaste och mest utsättande man kan göra.

Annonser

Om malinstroman

PO SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i 12åring, lärande, lek, pedagogik, skola, utbildning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s