Nioåringar pratar spel och normalisering

– Jag får inte spela det för min mamma, får min nioåring ibland svara sina kompisar. Och responsen blir ofta – varför inte? Vi hamnade i den här diskussionen på väg hem i bilen häromdagen. – För att hon inte gillar när krig och slåss och sådant är för verkligt, vet min nioåring.

Jag förklarade att jag är rätt säker på att barn förstår det overkliga när det är sagofigurer och fiktion, även om det är krig och fighter. Skylanders t ex skjuter på allt de kommer i närheten av men jag tror inte att något barn tror att det har med vår verklighet att göra. Det en skjuter på säger poff och försvinner direkt när de blir träffade. Jo det förstod kompisen, han kände igen diskussionen. Men Overwatch, som nu var ämnet, är ju robotar och sådant, menade han. Och just i fallet Overwatch har jag inte helt bestämt mig för vad jag tror på.

Många andra spel bygger så mycket på att vara så verkligt det någonsin går att vara. I Counter strike åker vi in i arabiska byar, skjuter ner allt som rör sig och de som blir träffade faller ihop på precis det sätt som en människa gör när hen blir träffad av en kula. I GTA måste en skjuta prostituerade, släpa deras livlösa tunga kroppar och gömma dem i en passlig container för att ta sig in i ett hus. Den typen av spel/upplevelser som är för verklighetstrogna tror jag kan vara AVTRUBBANDE, förklarar jag för nioåringarna i bilen. – Det betyder att vi när vi ser någonting många gånger, allt eftersom vänjer oss vi det och tror att det är normalt.

-En helt annan sak som jag bara kom att tänka på, säger ett av barnen. Barbies som ser helt perfekta ut med superlånga ben och smala midjor och långt hår – de ska byta ut dem nu så att de ska se mer ut som vanliga människor.

Förundrande. Nioåringen vet vad normalisering är. Han drog en direkt parallell till annan normalisering han har hört talas om. – Du har helt rätt, säger jag till honom. Det är precis det som är normalisering av någonting. När vi ser det tillräckligt mycket tror vi att det är så det ska vara. Och med Overwatch är jag inte helt säker på om det är tillräckligt overkligt för att ni inte ska se det som verklighet till slut. De fantastiska robotkaraktärerna agerar med vapen och i rörelsemönster som är så lika verkligheten som det bara går.

Inget konstigt för någon i sällskapet. Alla verkade förstå precis allting.

overwatch

 

Annonser

Om malinstroman

Head of SVT Interactive Children, ex VP of Product at Stardoll, experience from programming chat bots and educational and poetic MOO's. Balancing life between online matters and my 3 kids, their development, school, lives and future. Consulting in concept and product strategy and development - creative solutions - girls’ gaming and social media behavior - gamification - virtual shopping - growing organizations - management - digital and creative education.
Det här inlägget postades i barnappar och spel, online är real life och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s