Hur svårt kan det vara att städa efter sig?

Tonåringens rum jämförs ofta med krigsdrabbade regioner och bombnedslag. Det är helt galet hur någon kan släppa så mycket kläder på golvet, och ännu mer underligt är det att de där blandas med äppelskrutt, urdruckna obojglas, godispapper, använda bindor, krossade puderdosor, hårborstar, gymnastikkläder med mera. Som förälder blir man lite orolig över att ens barn är sådana lortgrisar. Äckligt och obegripligt. Men tonåringen har viktigare för sig än att städa rummet eller diskbänken. Det är inte bara riskbedömningen som är outvecklad i tonåringens hjärna, utan även förmågan att planera och närminnet. Frances E. Jensen förklarar att

Frontalloben sitter längst fram och detta område ansvarar för planering, omdöme, insikt och impulskontroll. Eftersom hjärnan mognar bakifrån och fram är frontalloben följaktligen den minst utvecklade under tonåren, och den som har det minsta antalet kopplingar jämfört med de andra loberna.

Den fortsätter att utvecklas och blir mer effektivt både mellan sex- och tioårsåldern, och sedan igen i tjugoårsåldern. Mellan tio och fjorton sker däremot inte någon signifikativ förbättring. Förmågan att komma ihåg att göra något matchar helt enkelt inte tonåringens övriga utveckling. Trettonåringen kan baka, laga mkökat, köpa kläder och sköta barngrupper på träningen, men den ordning som skolan kräver fyller kvoten av kom-ihåg för dagen. Vi ska vara glada om tonåringen kommer ihåg att läxor ska göras, vilka läxor som ska göras, informationen som läxorna innehåller och att ta med böckerna till och från skolan. Det är det maxtak vi kan sätta för en trettonåring.

Nästa år kan vi lägga till att hämta brorsan från skolan och att boka av träningen när hen är sjuk själv.

 

Publicerat i föräldrar, kompetens, tonåring | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Skräck och romantik för tonårshjärnan

Med en rejält aktiv amygdala (känslocentrum i hjärnan), risig riskbedömning och dåligt med synapser som kopplar ihop känslor med annan kunskap, blir nöjesfält, romantiska serier och skräckfilmer det tonåringen suktar mest efter innan hen har frihet att leta dopaminkickar på annat sätt.

Tonårshjärnan är en sucker för dopamin i än större grad än den vuxna. Ju mer dopamin som frisätts i hjärnan desto mer aktiveras belöningssystemet och ju mer belöningssytemet aktiveras desto större blir behovet eller önskan. Starka känslor ersätter verkliga upplevelser till en början. Inte för inte att Netflix har en hel genre för Teen Screams…

Den känslointensiva 13-åringens bästa tips just nu:

Scream – En Netflix Original med beskrivningen ‘Ingen tonåring i Lakewood går säker i den här tv-serien som är en fortsättning på de klassiska skräckfilmerna.’ Netflix har för god vana att casta unga okända supertalanger och Willa Fitzgerald känns som en självklar stjärna.

Hush – En döv författare lever själv i skogen och blir attackerad av en maskerad mördare. Jag hade aldrig fått för mig att titta. Det kanske är en del av tjusningen bara det för tonåringen.

Babadook – läskiga barnböcker som sprider monster omkring sig, nej ingenting för mig det heller.

Insidious – ‘Pappa skrek när vi såg den‘. Vinst, hör jag ju. Det är inte huset som är hemsökt utan sonen.

It follows – Enda sättet att bli av med en förbannelse man ådragit sig via att ha sex är att ge den vidare på samma sätt till någon annan. Vet inte om det är bra eller dåligt som sens moral…pretty-little-liars-7b-1000x618.jpg

Pretty Little Liars – och så finns ju alltid sju säsonger att se med Spenser, Hanna, Aria och Emily som ständigt letar efter ‘A’ som skickar mystiska meddelanden. Jag har försökt se några avsnitt men är antagligen för gammal. Det känns so
m en vit kristen amerikansk soppa alltihop. Tveksamt om den går att rekommendera faktiskt hur högt älskad den än är.

Högst upp på romantiktoppen står Lasse Hallströms Dear John. ‘Jag kunde aldrig sluta gråta‘, var vår känslosökande trettonårings kommentar.

Vampire Diaries – 8 säsonger kärlek och blod och intriger. Det tar aldrig slut.

The originals – en spin-off på Vampire Diaries – om man inte har fått nog av vampyrer med den omöjliga kärlek till andra arter som det innebär.

Den i år trettio år gamla Dirty Dancing är förstås med i romantikligan än och i september kommer ju Stephen Kings ‘It’ med Bill Skarsgård. Och den minns vi ju hur läskig den var när vi såg den på åttiotalet. När vi var fjorton.

landscape-1490698212-it-movie-pennywise

Tonårshjärnan styrs av känslor

 

 

 

 

Publicerat i tonåring | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Tonårshjärnan ser inga risker

Tonåringar tar större risker än andra. De har också svårt att planera och komma ihåg de enklaste vardagsuppgifter. Det beror på att den del av hjärnan, den längst fram i vår panna som hanterar riskbedömning och närminne, utvecklas sist. Inte förrän någon gång framåt trettioårsåldern når hjärnan sin peak i utveckling. Frances E. Jensen är professor i neurologi på Harvard och beskriver i sin bok Tonårshjärnan, hur en ung hjärna utvecklas och hur den skiljer sig från våra vuxna hjärnor. Detta är vansinnigt viktigt för varje tonårsförälder att känna till, och borde ligga som en del av biologiämnet på högstadienivå. Allt faller på plats och blir begripligt.

Jag förklarar ofta för mina tonårstjejer att de flesta av deras synapser ska bytas ut nu och att de därför för tillfället är fullkomliga puckon som jag behöver tjata på och förklara för om och om igen. Det är det föräldrar är till för. Med Jensens bok har jag nu fått mycket bättre vokabulär och beskrivningar för att prata om det som händer i våra hjärnor.

Hos flickor tätnar den grå hjärnvävnaden, den som samlar kunskap, snabbast i elvaårsåldern, hos pojkar när de är omkring fjorton. Den vita hjärnvävnaden, myelinet, utvecklas istället i en jämn tillväxande kurva under ungdomsåren. De nervbanor som inte är skyddade av myelin tar längre tid på sig att skicka en signal från ett område av hjärnan till ett annat. Hjärnan är därmed långsam att länka känslosynapsr – t ex rädsla och stress – till frontala hjärnbarken, den del av hjärnan som står för omdömet.

Just den vita hjärnsubstansen, smörjningsmedlet för våra synapser som kopplar ihop olika information med varandra, har vi vuxna mer av. Det innebär att det går långsamt för ungdomar, som ju har hjärnor vars ledningar inte är färdigdragna, att inse konsekvenser för sina strax kommande handlingar.

Mer än 10 procent av alla barn och tonåringar mellan elva och sexton hamnar förr eller senare i en situation med en kompis som dricker för mycket och börjar kräkas, eller gör sig illa, eller förlorar medvetandet. Det visade sig också att nio av tio tonåringar hade varit tvungna att någon gång hantera en krissituation där en annan människa var inblandad – en skada i huvudet, en astmaattack, ett epileptiskt anfall. Knappt hälften av tonåringarna, uppgav att de hade drabbats av panik i en nödsituation och sa att de inte hade en aning om hur de skulle reagera i en kris.

 

Många unga vet alltså inte ens att de har varit i en krissituation och när de är det är det långt ifrån alltid som de gör det som vilken annan människa som helst skulle göra – hämta hjälp eller sätta stopp för händelsen.

Jensen menar att det vi föräldrar kan och ska göra är att påminna och berätta och förklara och sätta gränser för att undvika de värsta fallgroparna, utan att för den skull hämma eller förhindra alla de erfarenheter som krävs för att kunskap ska byggas.

Det vi pratar allra mest om hemma är hur man kan säga nej till alkohol, vilket inte är helt givet i vår alkoholglorifierande kultur. Alkohol är den största riskfaktorn för skador och död bland unga människor i västvärlden som resultat av våld och självmord men också om man ser till trafikskador och andra skador enligt en litteratursammanställning av Kuntsche och Gmel.   Alltid är det någon som dör ung och full. De flesta av oss vuxna känner någon som inte fick vara med längre än till senare tonåren.

Publicerat i 12åring, dialog/kommunikation, föräldrar, lärande, ställningstaganden, tonåring | Märkt , , , , , , , , , | 1 kommentar

Kakan Hermansson utmanar allt i samhällsstrukturen

Karin ‘Kakan’ Hermansson har skrivit en kort och så begriplig samling tankar om feminism som det går att göra. Hela Kakan skulle kanske kunna läsas som en bok om henne själv, men jag ser den mer som en handbok i dumheter som kvinnor (inte) måste förhålla sig till för att göra rätt.

Ibland är det absolut enklaste sättet att kommunicera ett problem att bara skriva ner saker man har upplevt och tänker på. Teorier och vetenskap viftas lätt bort som just teori och ovetenskap. Egna upplevelser är lite svårare att säga emot, även om det så klart alltid går att säga att någon är neurotisk eller inbillar sig. Men vi känner lättare igen oss i faktiska uttryck och situationer som klarnar med någon annans nedskrivna tankar runt omkring.

De flesta av problemen som feminister lyfter för att förändra är inte alltid kvinnofrågor bara, utan mer ett förhållande mellan alla andra och den vita mannen. ‘Inte alla män!’ skriker någon direkt. Jo, alla heterosexuella vita män ligger i vår kultur och struktur på den uppenbarliga vinnarsidan. Det handlar inte om män och kvinnor, utan om idén om vem som äger och värderar ord, där en heterosexuell vit man har alltid tolkningsföreträdet om han vill och ofta utan att han tänker på det – om allt.

Ordet tjej går nästan alltid att byta ut mot ord som ‘homosexuell’ eller ‘tjock’. Det är nästan lite synd och t o m exkluderande att använda feminism som ord och fokus. Något som skulle kunna se ut som en ren kvinnofråga upplevs av många fler än bara kvinnor och Kakan kvalar in i flera olika kategorier som inte faller in under ‘vit heterosexuell man’.

Vad tjejer lär sig om sin sexualitet från tidig ålder är att skydda sig, säga nej, inte locka till sig män, hur en ska gå hem säkert från krogen, på natten, på kvällen. Lära sig bära rätt kläder och inte dricka för mycket. Vi får veta att det är vårt fel. Vi lär oss också att sexuella övergrepp går att vifta bort och att vi inte blir trodda på.

I detta förhållande uttalas det för oss, både för de vita killarna och för alla andra, att de vita killarna är överlägsna och att de har rätt att bedöma andras sexuella aktivitet, kläder och uttryck, deras kropp, deras lämplighet i alkoholintag och lokalisering. Vi måste rätta oss i ledet och intuitivt och med fingertoppskänsla lära oss hur vi kan uppfattas för att inte provocera eller göra oss till byten. Jag känner igen mig i varje minne och tanke som Kakan har skrivit ner.

Det är kanske ADHD, en fyllig kvinnokropp, en politisk familj att växa upp i eller bara allmän klyftighet som krävs för att orka och vilja vara budbärare för den struktur som envist har hållit sig kvar under århundraden av ‘icke-vita-mäns’ försök att förändra den. Kanske är det en övertygande vetskap om att denna struktur är en teori som går att vifta bort som ovetenskaplig, att det går att ändra. Om vi tänker annorlunda. Kakan är kanske bara tillräckligt mycket annorlunda för att inte få plats alls i den struktur där vi andra klämmer in oss på bästa sätt. Så otroligt beundransvärt och som jag inte avundas henne för all den skit hon måste få ta emot för jobbet hon gör.

kakan

 

 

Publicerat i bestämma, genus, kategoriserande retorik, läsning, ställningstaganden, tonåring, uppfostran | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om man vill gå Rädda Världen-gymnasiet

En väns flickvän har alltid drömt om att borra brunnar i Afrika. Så att det finns rent vatten till alla. Som Wateraid skriver på sin sida

Varje dag, året om dör 900 barn av smutsigt vatten, det är 37 barn i timman. Bli månadsgivare idag och förändra liv.

Men den här tjejen var inte inne på att bli månadsgivare. Hon valde som femtonåring Naturlinjen på gymnasiet för att sedan gå ‘Väg och Vatten’ på KTH i 4 år för att efter lite arbetserfarenhet framåt trettioårsåldern vara expert på avlopp och brunnar och kunna åka till Afrika och borra. Man blir ju så galet imponerad av någon som så tidigt visste vad hon ville göra och inte skrämdes av de lite tyngre valen på vägen. För det är inte helt vanligt.

Vanligt i nian är istället att välja något som är kul att göra nu, eller att välja bort sådant man inte förstår vad det ska användas till. Ämnen som fysik, biologi och kemi kan lätt te sig abstrakta om det inte har funnits kreativa lärare som har berättat om allt spännande man kan jobba med.

Är man t ex intresserad av samhället och hur vi kan förbättra det, faller det sig rätt naturligt att söka till Samhällsvetenskaplig linje.

Samhällsvetenskapsprogrammet (SA) passar dig som är intresserad av hur samhället är uppbyggt och vad som styr det. Samhällsvetenskapsprogrammet passar dig som vill ha en bred allmänbildande utbildning och funderar på att studera vidare på högskola inom samhällsvetenskapen. Du läser till exempel samhällskunskap, psykologi och moderna språk.
Under utbildningen studerar du vad som påverkar och vad som sker i samhället, både lokalt och globalt. Du får lära dig om samhällsvetenskapens historia för att med hjälp av historien kunna analysera och förstå samhället vi lever i idag.

Men det kommer ju antagligen inte leda till att man får vara en del av att rädda världen idag. Inte utan insikt och delaktighet i den tekniska utvecklingen. Jag blev nyfiken på om gymnasieskolorna har formulerat några samhällsorienterade tekniska utbildningar, kanske Klimaträddarlinjen eller Framtidslinjen…

Riktigt så kul kan vi inte få det, men några har ändå förstått behovet och gjort försök, bara man som femtonåring förstår att man ska leta efter Teknikprogrammet Samhällsbyggande & Miljö.

NCC är smarta nog att tillsammans med Internationella gymnasiet aktivt gro kompetens till en bransch som behöver arbetskraft som är svår att hitta. Låter kanske inte hur sexigt som helst. Det känns inte spontant som att supermånga femtonåringar identifierar sig med varken text eller bild, men ändå ett gott försök.ncc

Biovetenskap i Skövde går jag själv mest igång på, fast den ligger förstås i Skövde…

Under utbildningens tre år kommer du att lära dig grunderna i biologi vilket inbegriper celler, ekosystem, evolution, gener, kemiska processer och organismer. Därtill kommer en ämnesbreddning som inkluderar biomimik, entreprenörskap, hållbar utveckling, statistik och vetenskaplig metodik. Slutligen innehåller utbildningen specialistkunskap i form av ekologisk metodik, geografiska informationssystem (GIS), ekosystemtjänster, miljörätt, miljökonsekvensbeskrivning samt praktisk naturvård.

Men stycket om vad man kan jobba med efter utbildningen skulle kunna hottas upp en hel del ändå. Länsstyrelser är kanske inte målbilden för den som vill rädda världen.

Efter examen har du kompetens att arbeta inom myndigheter och företag med bland annat naturvård, miljösamordning, hållbar utveckling och ekologiska utredningar. Du kan t ex jobba som naturvårdshandläggare, miljöövervakare, rådgivare, kommunekolog, miljösamordnare, projektledare, miljökonsult och många fler yrken. Du kan arbeta på länsstyrelser, kommuner eller statliga myndigheter som naturvårdsverket och jordbruksverket. Det finns specialiserade miljökonsultföretag att arbeta på och på många större privata företag kan du arbeta med miljöfrågor och miljöpolicy.

Thorildsplans gymnasium, teknikprogrammet samhällsbyggande miljö  och även Design & Construction College i Stadshagen låter båda lite torra men alla försök är i rätt riktning.

För dig med ett brinnande intresse för arkitektur och samhällsbyggande är det här en optimal gymnasieutbildning. Teknikprogrammet ger dig en helhetssyn kring ämnen som arkitektur, teknik och samhällsbyggande. Utbildningen på Thorildsplans gymnasium kopplar ihop teknikämnen med samhällsvetenskap, med arkitektur som en gemensam utgångspunkt.

Och till slut hittar jag en linje som åtminstone nämner hållbarhetsperspektiv och framtid  – Cybergymnasiet, Teknikprogrammet: Samhällsbyggande och miljö mot arkitektur – snart kommer någon hela vägen till att rikta sig direkt till den som vill rädda världen.

Vill du arbeta med arkitektur eller samhällsplanering är den här inriktningen valet för dig. Inriktningen innehåller byggande ur ett hållbarhetsperspektiv utifrån aktuella samhällsfrågor, där studiebesök på arkitektkontor och undersökningar på plats i verkligheten är centrala.

Eleverna utvecklar exempelvis egna fysiska och digitala modeller för nya byggnader och bostadsområden som skulle kunna användas i dagens eller framtidens samhälle.

Publicerat i kategoriserande retorik, ställningstaganden, teknik, tonåring, utbildning | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Kul Yatzy-variant för 2-8 spelare

Roll for it! Snabbt att spela och lätt att ta med på resor. Varje spelare har sex egna tärningar som hen försöker matcha mot ett av korten på bordet. Poäng fördelas efter svårighetsgrad på kortet. Liknar Yatzy fast ännu lite snabbare och enklare. Från 7 år borde funka… förutom att det alltid är svårt att hålla i sina tärningar när man är mindre…

Publicerat i barnappar och spel, kul att göra | Märkt | Lämna en kommentar

Specialistkompetens för att förstå gymansieantagningarna

Undrar om de med flit ändrade betygssystemet till att bli så svårbegripligt att föräldrar inte ska kunna lägga sig i alls. Jag kan omöjligt hitta information och förstå den om hur betygen på intagningsprover till bild och form-linjen viktas med de ‘vanliga’ betygen. Det finns ingen information om vad i proverna som betygsätts varför barnen inte har en aning om vad de ska fokusera eller satsa på. Det går inte heller att uttyda säkert om den 20e mars var slutgiltig inlämning eller om det också ska ske den 20e maj och det är svårt att veta hur mycket eller lite betygskraven skiftar mellan olika år på olika skolor.

En tidigare superförälder på skolan har vänligen sammanställt en graf över vilka linjeval som kan eller inte kan leda till vilka påföljande universitetsval, och vilka ämnen eleverna behöver komplettera med för att bli behöriga. Det behövs många fler översikter och grafer av den sorten för att jag och mina barn ska förstå vad det är som gäller. Det känns mycket märkligt. Skolan är ju i sig en pedagogisk institution som har blivit fullkomligt obegriplig.

Publicerat i föräldrar, tonåring, utbildning | Märkt , , , | Lämna en kommentar