Och prinsen fann sin prinsessa…

… och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Strax innan jul för två år sedan släppte åtta svenska förslag tillsammans böcker från samtliga 14 kvinnliga Nobelpristagare i litteratur och jag försåg hela familjen med var sin. En av dem var Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Sällan har väl feminismens strukturella utmaningar berättats med ett så rättframt, enkelt och underhållande språk. När den 1975 först kom ut i hemlandet Österrike, förställer jag mig att den här typen av socialrealism kanske hade jämlikar. 2004 när den kom ut på svenska var verklighetsbeskrivande feminism så gott död, fanns det någon som ens orkade lyssna? Men 2018, ett år efter #metoo skulle Älskarinnorna kunna vara en lärobok i historiska strukturer som påverkar hela vårt samhälle.  

En dag beslöt brigitte att hon hädanefter bara skulle vara kvinna, kvinna helt och hållet för en typ som heter heinz.
hon tror att hennes svagheter från och med nu skulle framstå som älskvärda och att hennes starka sidor skulle vara väl fördolda.
men heinz ser inget älskansvärt hos brigitte, hennes svagheter tycker han bara är äckliga.
brigitte vårdar sig nu också för heniz skull, för är man kvinna så finns det ingen återvändo, då måste man också vårda sig. Brigitte vill att framtiden en gång ska tacka henne med ett yngre utseende, men kanske har brigitte ingen framtid. Framtiden beror helt på heinz.
när man är ung då ser man alltid ung ut, när man blir äldre är det ändå för sent. Ser man då inte yngre ut fäller omvärlden sin dom utan förbarmande: inte varit förutseende nog med kosmetika i ungdomen!
alltså har brigitte gjort något som kommer att vara betydelsefullt i framtiden.
har man ingen nutid så måste man tänka på framtiden.

Som tonårsflickor så ofta har gått och väntat, först på att han, den rätte, ska dyka upp, och sedan på att han ska se henne. Unga tonårspojkar går sällan och väntar redan från den dag de blir tonåringar på väg mot vuxenvärlden, på något annat eller mer än möjligtvis sex. Deras lott är att se någon och ta henne när han vill. När hon får honom att se henne kan hon räddas från ensamhet, familjelöshet och till en trygg ekonomi – det är rätt viktigt att bli sedd, mycket som står på spel. Han har mindre bråttom att se någon, se på riktigt, eftersom ansvaret med ens blir stort. Det är inte bara härligt att ha en hel familj som är beroende av en.

I samma ögonblick jag blir mor kommer sömmerskearbetet inte längre att ha någon chans. Inom sömmerskearbetet är allt helt dött, hos ett litet barn, där är allt levande. Barnet är kärleken personifierad. Vad är det döda sömmerskearbetet i jämförelse med ett levande barn.
hoppas det inte är dödfött!
först kommer det levande, sedan de döda verktygen.
och för att man inte ska bli så ensam när man är gammal.
erich funderar på saker angående motorer, som också är mycket levande. En sådan där racerbil har samma kraft som flera tigrar. det är en vackert gestaltad enhet av form och rörelse.
händer, vita skjortor, trånga jeans och lättare arbete. Eller inget arbete alls.
erich funderar inte en sekund över paula. Paula är för honom lika självklart som luften han andas. Paula vill inte vara något självklart, hon vill vara något särskilt.

Men feminism och samhällsstrukturer är inte endimensionerade, de är komplicerade och varierade. En av de två hjältinnorna, Brigitte, har ställt in sitt sikte på ett rationellt mål, ett med förutsättningar att nå dit hon kan följa med, och hon kan på egen hand bevaka och ta sig ditåt. Berättelsen visar så enkelt hur utbildningsnivå, klasstillhörighet och social vana påverkar varje kvinnas faktiska intressen, drömmar… och möjligheter.

Susi har emellertid fortfarande medlidande med de människor som har det sämre än hon själv. brigitte har emellertid fortfarande inget medlidande med någon över huvud taget, eftersom hon måste koncentrera sig helt och hållet på heinz.
susi har inget intresse för heinz. Uppenbarligen har susi redan allt.

Jag vågar berätta att det slutar med giftemål för både Brigitte och Paula, och för Susi, en av få bikaraktärer, också för den delen. Men giftemålen tar sig mycket olika ut beroende på slump och rationellt sikte. Lite som en sens moral som säger att det faktiskt lönar sig att försöka sikta rätt… det finns någon sorts icke rationell lycka i den struktur man spelar med inom. Men inte känner man sig som läsare nöjd för det.

Erich tänker på sina motorer, paula tänker på att hon klarade sig den här gången också.
brigitte är tacksam. Paula är tacksam.
brigitte tror nog att hon kommer att knota och morra då och då, men i det stora hela har heinz rätt och kommer att göra som han säger.
paula tror nog att hon från och med nu bara kommer att göra det erich säger åt henne att göra.
brigitte har äntligen funnit ett riktigt komplement till sitt liv: en partner i nöd och lust.
paula har äntligen funnit ett riktigt komplement till sitt liv: en partner i nöd och lust.

Det är klart att jag som fjortonåring inte upplevde i närheten av den misär som det österrikiska sjuttiontalssamhället var för industri- och skogsarbetare. Och ändå känner jag så väl igen strukturen som de här unga flickorna förhåller sig till. Om man bara behåller ord som vara kvinna, svagheter, utseende, betydelsefullt, ensam, tacksam och komplement och skalar av bergstoppar och sömmerskearbete – ja då är det som en studie av att vara tonåring under åtminstone hela 1900-talet. Återigen hoppas jag att vi har tagit ett rejält kliv framåt och att våra söner och döttrar inte har fått läsa om lika många prinsar och prinsessor.