Det är nästan omöjligt att som trettonåring börja rida verkar det som. Det finns inga nybörjargrupper på tider utanför skolans schema, om en inte vill rida med åttaåringar, något som antagligen skulle döda motivationen på en gång.
Jag har letat både grupper och privatlektioner och har på tips från hästvänner kommit längst med ap-ridning norr om Stockholm. Det är den enda positiva respons jag har fått hittills även om jag på ett halvår inte har lyckats få till en bokad tid än.
Men en underbar förmiddagsridning med diverse familjemedlemmar på Ojans Islandshästar gick att få till i alla fall. Jag och min tonårige systerson och dottern hade aldrig suttit på en häst, mina två syrror och en tonårig systerdotter är mycket ridkunniga. En tidig lördagmorgon körde vi av strax efter Bro. Långt ute på fälten står ett tjugotal vackra Islandshästar med vind i manen.
Vi fick hämta var sin häst, rykta dem och sadla på innan en timmes skogstur på led. Och det är klart att de här hästarna är näst intill radiostyrda, de vet exakt på vilken sträcka de ska trava och tölta, men på så sätt kunde vi både känna oss trygga och få testa hur det känns att rida på riktigt. En superfin upplevelse!
Pip 