Jag hittade en post om iPads i klassrummet i veckan som jag funderar över, och ju fler svar och argument kommentarerna på posten ger desto mer fundersam blir jag.
Jag har redan tidigare reagerat på hur jag som är 100% uppkopplad i sociala medier varje dag, hela dagarna, alla dagar om året, inte känner mig helt bekväm med teknikliberala lärares sätt att se just den sortens uppkoppling som ett ständigt närvarande och tillåtet verktyg i undervisningen. Hur mycket de än argumenterar för att mobiler och iPads ständigt ska vara påslagna i klassrummet känner jag hur jag skruvar på mig. Hur många lärare har förmågan att använda dessa sociala plattformar i sitt klassrum varje dag? Jag vill inte att mina kollegor ska sitta med nyllet i mobilen och spela alfapet hela möten igenom, tror helt enkelt inte att vi har ett effektivt möte på det sättet – varför ska barnen göra det på lektionerna? Vet de här lärarna verkligen hur det är att vara konstant uppkopplad på riktigt? Checkar de själva in på klassrummet när de startar lektionen, kollar vilka andra som har checkat in och kommenterar andras aktiviteter på facebook på lektionstid?
Jag kan nog förstå de lärare som känner samma ovilja och oro för att uppkopplingen distraherar mer än den stödjer klassrumssituationen och har inte riktigt klart för mig hur de liberala pedagogerna ser på inlärning i framtiden. Själv känner jag att det för att inte reta ihjäl sin omgivning är viktigt att lära sig mobilanvändarvett.
Läs gärna posten och alla kommentarerna här och hjälp mig att förstå.
Pip 
Malin,
Du talar om teknikliberala lärare i ditt inlägg. Det är ett bra ord och jag vill nog betrakta mig själv som en teknikliberal blivande lärare (har en termin kvar) i samhälle, religion och historia. Det kommer få stora konsekvenser för skolan att vi nu har helt ny teknik som gör oss mycket mer flexibla genom till exempel Smarta telefoner och Surfplattor.
Det lärande som jag ser framför mig i framtiden som liberal lärare är ett interaktivt klassrum där eleverna hela tiden får känna sig delaktiga och engagerade i undervisningen. Det handlar om en undervisning som är flexibel och som verkligen uppmanar till kritiskt tänkande. Det är ett helt annat klassrums klimat och ett helt annat sätt att tänka än vad vi har idag.
Det jag främst vill sätta fokus på är att vi här talar om en helt annan kultur än den som har funnits tidigare. Det handlar om online kulturen. En online kultur som betraktas som en oerhört central del av eleverna i deras liv. Man kan ibland höra lärare som oroas över att elever spelar för mycket World of Warcraft. Samtidigt uppmanar de eleven att träna på engelska. För den enskilde läraren kan det här resonemanget uppfattas som helt klart. Men för den insatte eleven kan det här tolkas som dubbla budskap. För å ena sidan vill man att eleven ska träna sin engelska men å andra sidan oroas man över att eleven använder World of Warcraft där man definitivt tränar engelska eftersom det är det språk som talas där.
Om man tror att vi kan ha kontroll på elever som det ser ut nu så tror jag att man är naiv. Skolan försöker upprätthålla den traditionella undervisningen genom olika former av förbud mot den nya teknik som kommit och som kommer. Det finns lärare som kommer ut i skolan och som har insett värdet i att arbeta med sociala medier som får höra att det gjorde vi för tio år sedan och det fungerade inte då och kommer inte fungera nu heller. Den traditionella undervisningen är mycket nära att falla samman. Den funkar inte längre. Du skriver:
”Jag har redan tidigare reagerat på hur jag som är 100% uppkopplad i sociala medier varje dag, hela dagarna, alla dagar om året, inte känner mig helt bekväm med teknikliberala lärares sätt att se just den sortens uppkoppling som ett ständigt närvarande och tillåtet verktyg i undervisningen.”
Den fråga jag måste ställa mig är vad som motiverar att vi som vill använda den nya tekniken och sociala medier i klassrummet inte ska få göra det. De lärare som inte vill använda den teknik som finns behöver inte göra så. Men det är inte rimligt att vi som verkligen brinner för att använda sociala medier och annan ny teknik i klassrummet ska hämmas av förbud mot den nya tekniken.
Jag har verkligen inget emot att delta i diskussioner med elever under lektionstid i de sociala nätverken. Detta tror jag skulle kunna öka möjligheterna att interagera i klassrummet och det skulle öka möjligheterna till kommunikation. Jag välkomnar som blivande lärare den nya tekniken med öppna armar och konstaterar till sist att uttrycket ”Social media revolution” i högsta grad också passar in inom skolan. För de sociala medierna har och kommer att revolutionera undervisningen och lärandet för mycket lång tid framöver. Frekar06