Så enkelt

Jag trodde att det fanns bestämda regler
För vad man fick och inte fick göra
Varje dag kommer jag på
att man kan göra precis som man vill
Om man bara kommer på hur det är

Och prinsen fann sin prinsessa…

… och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Strax innan jul för två år sedan släppte åtta svenska förslag tillsammans böcker från samtliga 14 kvinnliga Nobelpristagare i litteratur och jag försåg hela familjen med var sin. En av dem var Älskarinnorna av Elfriede Jelinek. Sällan har väl feminismens strukturella utmaningar berättats med ett så rättframt, enkelt och underhållande språk. När den 1975 först kom ut i hemlandet Österrike, förställer jag mig att den här typen av socialrealism kanske hade jämlikar. 2004 när den kom ut på svenska var verklighetsbeskrivande feminism så gott död, fanns det någon som ens orkade lyssna? Men 2018, ett år efter #metoo skulle Älskarinnorna kunna vara en lärobok i historiska strukturer som påverkar hela vårt samhälle.  

En dag beslöt brigitte att hon hädanefter bara skulle vara kvinna, kvinna helt och hållet för en typ som heter heinz.
hon tror att hennes svagheter från och med nu skulle framstå som älskvärda och att hennes starka sidor skulle vara väl fördolda.
men heinz ser inget älskansvärt hos brigitte, hennes svagheter tycker han bara är äckliga.
brigitte vårdar sig nu också för heniz skull, för är man kvinna så finns det ingen återvändo, då måste man också vårda sig. Brigitte vill att framtiden en gång ska tacka henne med ett yngre utseende, men kanske har brigitte ingen framtid. Framtiden beror helt på heinz.
när man är ung då ser man alltid ung ut, när man blir äldre är det ändå för sent. Ser man då inte yngre ut fäller omvärlden sin dom utan förbarmande: inte varit förutseende nog med kosmetika i ungdomen!
alltså har brigitte gjort något som kommer att vara betydelsefullt i framtiden.
har man ingen nutid så måste man tänka på framtiden.

Som tonårsflickor så ofta har gått och väntat, först på att han, den rätte, ska dyka upp, och sedan på att han ska se henne. Unga tonårspojkar går sällan och väntar redan från den dag de blir tonåringar på väg mot vuxenvärlden, på något annat eller mer än möjligtvis sex. Deras lott är att se någon och ta henne när han vill. När hon får honom att se henne kan hon räddas från ensamhet, familjelöshet och till en trygg ekonomi – det är rätt viktigt att bli sedd, mycket som står på spel. Han har mindre bråttom att se någon, se på riktigt, eftersom ansvaret med ens blir stort. Det är inte bara härligt att ha en hel familj som är beroende av en.

I samma ögonblick jag blir mor kommer sömmerskearbetet inte längre att ha någon chans. Inom sömmerskearbetet är allt helt dött, hos ett litet barn, där är allt levande. Barnet är kärleken personifierad. Vad är det döda sömmerskearbetet i jämförelse med ett levande barn.
hoppas det inte är dödfött!
först kommer det levande, sedan de döda verktygen.
och för att man inte ska bli så ensam när man är gammal.
erich funderar på saker angående motorer, som också är mycket levande. En sådan där racerbil har samma kraft som flera tigrar. det är en vackert gestaltad enhet av form och rörelse.
händer, vita skjortor, trånga jeans och lättare arbete. Eller inget arbete alls.
erich funderar inte en sekund över paula. Paula är för honom lika självklart som luften han andas. Paula vill inte vara något självklart, hon vill vara något särskilt.

Men feminism och samhällsstrukturer är inte endimensionerade, de är komplicerade och varierade. En av de två hjältinnorna, Brigitte, har ställt in sitt sikte på ett rationellt mål, ett med förutsättningar att nå dit hon kan följa med, och hon kan på egen hand bevaka och ta sig ditåt. Berättelsen visar så enkelt hur utbildningsnivå, klasstillhörighet och social vana påverkar varje kvinnas faktiska intressen, drömmar… och möjligheter.

Susi har emellertid fortfarande medlidande med de människor som har det sämre än hon själv. brigitte har emellertid fortfarande inget medlidande med någon över huvud taget, eftersom hon måste koncentrera sig helt och hållet på heinz.
susi har inget intresse för heinz. Uppenbarligen har susi redan allt.

Jag vågar berätta att det slutar med giftemål för både Brigitte och Paula, och för Susi, en av få bikaraktärer, också för den delen. Men giftemålen tar sig mycket olika ut beroende på slump och rationellt sikte. Lite som en sens moral som säger att det faktiskt lönar sig att försöka sikta rätt… det finns någon sorts icke rationell lycka i den struktur man spelar med inom. Men inte känner man sig som läsare nöjd för det.

Erich tänker på sina motorer, paula tänker på att hon klarade sig den här gången också.
brigitte är tacksam. Paula är tacksam.
brigitte tror nog att hon kommer att knota och morra då och då, men i det stora hela har heinz rätt och kommer att göra som han säger.
paula tror nog att hon från och med nu bara kommer att göra det erich säger åt henne att göra.
brigitte har äntligen funnit ett riktigt komplement till sitt liv: en partner i nöd och lust.
paula har äntligen funnit ett riktigt komplement till sitt liv: en partner i nöd och lust.

Det är klart att jag som fjortonåring inte upplevde i närheten av den misär som det österrikiska sjuttiontalssamhället var för industri- och skogsarbetare. Och ändå känner jag så väl igen strukturen som de här unga flickorna förhåller sig till. Om man bara behåller ord som vara kvinna, svagheter, utseende, betydelsefullt, ensam, tacksam och komplement och skalar av bergstoppar och sömmerskearbete – ja då är det som en studie av att vara tonåring under åtminstone hela 1900-talet. Återigen hoppas jag att vi har tagit ett rejält kliv framåt och att våra söner och döttrar inte har fått läsa om lika många prinsar och prinsessor.

Vi ligger 100 år efter vår tid

Elin Wägner var andra kvinna att väljas in i Svenska Akademin. Men mer inspirerande ändå, delaktig i Fogelstadsgruppen som drev Kvinnliga Medborgarskolan – en kursverksamhet för att motverka att kvinnor fortsatt stod utanför samhället. Kvinnor fick rösträtt 1921 men frustrerande nog var det långt från alla kvinnor som ville rösta eller som förstod att rösta för sin egen frihet och framtid. Vid den här tiden är Elin Wägner i fyrtioårsåldern och har redan hunnit leva en stor del av sitt liv som hon vill – som journalist och författare, som älskarinna till en gift man, som fru, som medgrundare till Rädda Barnen, och när hon med väninnorna drar igång Fogelstadsgruppen, som skild. Hon har kört motorcykel med nära vännen och journalisten Elsa Blenda Nordström, men istället för vännens omättliga äventyrslusta, tolkar jag Wägners utlandsresor som mer politiska och biståndshjälpinriktade, men också som källor till inspiration i hennes författarskap. Något de har gemensamt är också perioder av svår utbrändhet, ett tillstånd som liksom mycket annat från 1920-talet, verkar ha raderats från verkligheten fram tills 2000-talet.

Jag blir alltid lika både förbryllad och imponerad av historierna om de vilda tjugotalskvinnor som mot mångas tyckanden fick både stöd och möjlighet av andra, både män och kvinnor, i sina frisinnade liv. De kanske inte var så många, men de hann uträtta mycket och göra avtryck. Tack och lov att de tog allt det utrymme de kunde. Och tack och lov att författare som Ulrika Knutsson nu lägger upp den på bordet åt oss. Den besvärliga Elin Wägner är ingen nöjesläsning, men full av minnesluckor som måste fyllas i.

Det är så sorgligt att så mycket historia aldrig har berättats för oss i allmänhet. Att den historia vi lärde oss i skolan var så enfaldigt skriven, så obegripligt selektivt. Jag känner mig berövad på hundra år och flera epoker av progressivt arbete, inte bara för de arbetare i det industrialiserade Sverige vi fick veta så mycket om, utan också för kvinnor, familjer, homosexuella, svarta, miljön och den psykiska hälsan.

I min historiebok fanns Selma Lagerlöf och Karin Boye, två makalösa författarinnor vars ord inte går att glömma för eftervärlden, två namn som präntades in i historien genom deras stolar i Svenska Akademien. Men sista gången jag läste historia och samhällskunskap i skolan var 1991 och där fanns inte en rad om Anna Withlock (ordförare i LKPR) Ellen Key (pedagog och författare), Elisabeth Tamm (första kvinnan i riksdagen), Kerstin Hesselgren (första kvinnan i riksdagens första kammare och i svenska delegationen för Nationernas Förbund) eller Frigga Carlberg (en av de radikalaste rösträttsaktivisterna). Ordet suffragett blev känt för mig först för tio år sedan. Skolbokshistorien raderade hela den feministiska och breddade demokratirörelsen, likväl som miljöns historia, som om tankarna aldrig hade tänkts, som om de inte var av avgörande värde för var vi är idag. Där fanns Europeiska upptäkter av världen, ångmaskiner och tåg och effektiviseringar och krig. Där fanns indianer och samer och gruvor och Strindberg, och arbetarrätt och Hjalmar Branting.

Den ensidiga normaliserande berättelsen
Så vi börjar om och om och om igen. Och det hade redan hänt åtminstone en gång redan då, för hundra år sedan.

Elin Wägner visar att sexism och rasism är två grenar på samma träd, och att den vite mannen varit blind både i förhållande till kvinnorna och visavi den svarte mannen. När kvinnor och svarta väl släpps in i samhället sker det på nåder, som ’en retorisk rättvisa’, skriver hon. Att kvinnorna och de svarta folken skulle ha en egen rik historia, och kunna bidra till den gemensamma kulturella framtiden, faller inte de vita männen in.

Tekniken
Och inte nog med att vi börjar om medvetandetgörandet om hur historien ägs av den som skriver den. Elin Wägners påstående om utvecklingen av tekniken har fått ligga i träda den med i många år. Nu känns det högst aktuellt i de farhågor som utvecklingen av AI kringgärdas av. Världens största tänkare utmanas av hur vi ska lyckas begränsa AI till att tjäna en idé och…

[Lubbe Nordström] ser maskinen som Gud, därför att den ’frälser från isolering, svält, snusk, okunnighet’. Elin Wägner varnar för maskinsamhällets inneboende drift att producera vad som helst som är billigt och säljbart: ’Då får vi lika väl fulländade shrapnels, gasbomber, kokainpulver, lyxvaror och pornografi som vi får skördemaskiner, läkemedel och skor… En maskin kan icke göra moraliska val och kapitalet inte heller. Därför måste de tjäna en idé, icke vara den. ’

Miljön
1937 skrev hon den lila boken Fred med jorden. Hon talar om jorderosion, sjunkande vattennivåer, att tanklös avverkning av skog kan rubba vattenbalansen. Och trots att vetenskapen ännu inte kunde beskriva problemet med övergödning, visste de som odlade jord för hundra år sedan ändå att det inte var en bra idé i längden. Industrialiseringen möjliggjorde mer matproduktion snabbare, och därmed utvecklades även

’…kemiska jordbrukare som göda jorden med konstgjorda gödningsämnen efter matematiska beräkningar, men det har visat sig att jorden i längden kräks upp denna diet och vägrar bära skördar. Man har nämligen glömt ta något osynligt med oumbärligt med i beräkningen, den mikroskopiska faunan, bakterierna. Jag tror att Ludvig Nordström i sina beräkningar glömt något osynligt’.

Hon varnade

’Direktionen för Kaukasiens meteorologiska station har riktat Sovjetregeringens uppmärksamhet på den fara som hotar genom att Kaspiska havets vattenstånd sjunker, saltöknar hotar.’

Samhällsutvecklingen lutade på tilltro till att tekniken och experterna skulle bli människans frälsning, att tekniken skulle få de öknar Elin skriver om att grönska. Elin Wägner har ingen tillit till experter och specialister. Varför skulle hon? Hon visste ju hur allt som var tillskrevs en vetenskaplig sanning som inte var sann. Det tillät henne kanske att tänkta bortom det som var den allmänna uppfattningen i det mesta.

Våld
Elin Wägner lät sig inspireras av Ghandi och drev pacifismen starkare än någon annan. När ingen annan trodde att det var möjligt propagerade hon för att hitta en fredlig väg att övervinna Hitler. Först efter kriget insåg hon naiviteten i att ha försökt övervinna så mycket våld utan att lyfta en hand, och att hennes tidigare fredsväg byggde på att det fanns humana gränser som ingen skulle överträda. Även om vi kan hylla hennes förnuftiga ord, underskattade hon hans våldsamhet totalt.

’Om hans premisser är felaktiga (rasläran), hans metoder felaktiga (judeförföljelserna), hans mål suddiga och lätt att ombygga, hans inspiration hatet och lidandet, så förstår jag inte att enbart hans skicklighet i propaganda kan göra honom till geni’.

Livsuppoffringen
Elin är kär flera gånger, träffar män, gifter sig, älskar och verkar drömma om att kunna förändra dem. Många av de andra kvinnorna från tidigt sekelskifte som idag går att hitta historien om, lever med och älskar kvinnor. Det verkar väl inte vara något man pratar högt om, men heller ingenting som någon lägger sig i. Homosexuella förälskelser likväl som livslånga förhållanden verkar vara relativt välkända bland vänner. Och Elin summerar så många kvinnors utmaning med kärlek så bra – känslan av att vara utbytbar. Att vara en kropp utan själ eller hjärna. Det värsta av alla tänkbara livsöden.

’Det är ju alltid så lite de vill ha, bara det man har gemensamt med alla andra.’

Det var bara några få kvinnor som av olika orsaker kunde, ville och vågade försörja sig själva, ifrågasätta de vägar män drev framåt och drömma om och kämpa för ett eget jag. Utan utbildning och kapital blev man en Fallen kvinna om man försökte ta sig ur den roll man tilldelades och sattes på Landskronas anstalt.

’Men ingen av oss har ett lyckligt harmoniskt liv. Ingen av oss är på ett naturligt sätt förbunden med samhället. Det ger oss mera tid och ett visst humör av ’va banque’ som behövs. Vi är alla spelare var och en på sitt sätt. Ingen av oss håller på våra liv, därför ligger tanken att offra det nära till hands. Men därför är vi inte alls typiska för genomsnittskvinnorna. ’

Elin Wägner dog 1949 och 1954 stängdes Fogelstad och Kvinnliga Medorgarskolan.

 

Agnes von Krusenstjierna 1894-1940, en till som slogs under samma tid för sin identitet  https://malinstroman.wordpress.com/2017/01/11/att-slass-for-sin-identitet/

Skolan ansvar för våldsam dejt

Svenska DiskrimineringsOmbudsmannen skriver att

Högskolor ska motverka trakasserier och sexuella trakasserier. Det är en del av arbetet med aktiva åtgärder. Om en högskola får reda på att någon student eller sökande upplever sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten, ska högskolan utreda det och i förekommande fall vidta åtgärder.

Liknande regelverk har USA genom lagen TitleIX mot könsdiskriminering inom det statligt finansierade skolan, men Betsy De Vos, utbildningsminister i Trumps kabinett, skärper nu reglerna ytterligare. Nästa steg för att komma till rätta med luckor som uppstår är ett kontroversiellt sätt att förtydliga lärares plikt att ingripa även vid stalking och våld i samband med dejting.  Skolan ska därmed ta ansvar för våld eller trakasserier utanför skolans verksamhet, och därtill lägga sig i någons val av partner och förhållanden.

“There’s still a lingering idea that dating violence is an interpersonal issue that two folks need to work on, something that just happens between men and women, rather than seeing it as a form of violence that has an impact on education,” said Sage Carson, the manager of the victims’ rights advocacy group Know Your IX.

NY Times 200210

Världen är sällan superenkel. En kan tycka att det väl är självklart att lärare, nej att alla människor, alltid ska reagera när det ser ut som att någon gör någon annan illa, men gränserna blir otydliga när någonting kan vara för privat. Det är likadant på en arbetsplats, för föräldrar som upplever sig se att någons annans barn inte mår helt bra av sin hemmiljö, eller misstanken om en väns alkoholvanor. Kanske den utsatta personen i fråga inte vill att situationen ska vara uppenbar för andra, kanske hen vill ha sin privata sfär i fred. Det är obekvämt att överskrida någons privata avgränsning, det är en risk att trampa fel och få någon emot sig. Tyvärr får den försiktigheten, eller om det är tolkningen att en inte ska ta ansvar för människors privata val alls, väldigt tråkiga effekter.

Nu säger lagen att lärare SKA ingripa om de ser tecken på våld vid dejting, som en del av elevernas rättigheter i skolan, inte bara utan omtanke som medmänniska. Tanken med de nya reglerna förutsätter att sexuellt våld i och med dejting påverkar skolmiljö och skolresultat negativt och att var nionde kvinnlig amerikansk student har upplevt detta medan det endast gäller 1 av 36 manliga. Det gör det till en könsdiskriminering i skolmiljön som lärare och annan personal behöver tydligare regler för att kunna hjälpa till att avvärja. Jag tänker att det är ett intressant grepp, om än sorgligt att det behövs.

I Louis Theroux’s dokumentär The Night in Question gräver han i amerikanska Collegeskolor som sedan tidigare har möjlighet att på egen hand döma och stänga av studenter som inte kan låta bli att trakassera andra sexuellt, en möjlighet som har ansetts vara ett viktigt verktyg för att tygla befintliga problem – ett välkommet inlägg i debatten menar her campus, Manchester och kanske ett bidrag till de försök som De Vos nu gör.

Given the current prevalence of sexual assault in university communities, it’s important that institutions are constantly taking steps to more effectively deal with allegations and prevent such crimes from happening in the first place. Documentaries such as The Night in Question are a great way of starting conversations about how they can provide the best level of care and protection to all their students.

Klicka för att komma åt stod-sexuella-trakasserier-i-hogskolan.pdf

Aeronauten Amelia var egentligen en Henry

Anledningen till att Coxwell inte får äran i Amazons film Aeronauts, är att de vill nå en bred publik. Efter många många år av övervägande manliga hjältar har äntligen Superwoman, Captain Marvel och Rey fått övertyga om att det finns en dubbelt så stor publik för actionfilmer. De pratar om en modern publik, men egentligen menar de större.

Intressant ny vändning i historieberättandet, en vi inte sett så ofta förut. När regissören Tom Harper berättar historien om vetenskapsmannen James Glaisher, byter han ut hans ballongförare Henry Coxwell till en kvinnlig fiktiv huvudkaraktär. Amelia Wrent får framställa den megaheroiska Coxwells bedrift att på 11 000 meters höjd klättra upp på luftballongens topp med bara händerna för att slå upp den igenfrusna ventil som lät dem sjunka till marken.

Som åttaåring var prinsessan Leia den häftigaste som fanns. Idag är jag glad att hon fick upprättelse i äldre version – så att hon kan fortsätta vara lika häftig, den första var en riktigt vek förebild egentligen. Det ska bli spännande att se hur de som växer upp med en annan uppsättning berättelser, ibland förvanskade, kommer att se på världen.

Refinery29 om hur historien skrivits om

Poddtips för 11åriga Internetintresserade

När jag jobbade på Stardoll med miljontals barn från hela världen i communityt, lärde jag mig att elvaåringar gillar regler och rättvisa. Mycket ansågs vara orättvisa om vi inte förklarade regelverket, för då var reglerna det enda rätta. Alla de tjejer som främst kom dit för att uttrycka och utveckla sig själva med styling och annan kreativitet engagerade sig också något alldeles enormt i att bidra till kampanjer för t ex hur man är en bästa kompis, utrotningshotade djur och t o m i att skriva haikus om vattnet som är så viktigt för vår jord.

Summa sumarum – elvaåringen är enormt kunskapstörstande med öron och ögon stora som tefat. De utvecklar sin förståelse för hur samhälle, människor och system fungerar och vi har all möjlighet i världen att servera dem kunskaper om vi bara packar in dem i någon av deras egna personliga drivkrafter.

I veckan testade jag att lyssna på Anders Hansens och Simon Kyagas poddavsnitt med Nova Volkow om hur mobiltelefonerna påverkar hjärnan, med min elvaåriga son, för att se hur mycket han kunde relatera till. Han använder inte sociala medier själv än, men spelar online och plöjer givetvis youtubes olika spelkanaler när han inte sitter fast med Hampus Hedström. Han har starkt fokus på regler, på rätt och på fel, och på att vara den som kan saker – om djur, om spel och om dinosaurier.

Avsnittet är en halvtimme långt och vid flera tillfällen stoppade vi och pratade om det de sa. Han fastnade mest för det de sa med att tjejer jämför sig med andra och att det inte är någonting han vill göra. Han är nöjd när han är bra i förhållande till hur mycket han har övat t ex. Jag fastnade mest för att vi hela tiden måste kolla mobilen ifall att det skulle finnas någon positiv respons för oss där, något som skulle ge oss en dopaminkick, trots att det oftast inte gör det. Det där ‘ifall att’ är enormt lockande och viktigt för oss.

Jag frågade elvaåringen om han tyckte det var intressant, och han svarade att allt som har med Internet att göra ju är hans stora intresseområde, sådant gillar han. Jag struntade i att påpeka att jag själv tycker att det handlar om människor, det är fantastiskt om han ser människors beteenden som teknik. Själv hade jag heller aldrig kallat hans Youtubande för Internetintresse, men så ser han det, och nu kan vi plötsligt bredda kunskapssfären något alldeles enormt!

Den gömda koden på Sveriges Radio! Mängder av tiominutersavsnitt från 2014 och framåt om vad matematik är och vad vi kan göra med den. Vi började bakifrån och tar oss framåt ett par avsnitt per dag – och de områden som han inte har det minsta intresse av hoppar vi förstås över. Hittills har vi lyssnat på hur vi med spelteori kan se in i framtiden, hur algoritmer kan hjälpa till att hitta seriemördare, hur man genom att studera djurens beteenden kan bygga sportarenor för mycket folk som ska kunna ta sig ut och in samtidigt, hur en savant kan känna att ett tal är ett primtal och hur hela naturen kanske är byggd av matematik. Matte på rätt nivå och relaterad till vår verklighet, just det som är så svårt att få till när man ska lära sig modellerna själva. I morgon blir det ett par avsnitt till om Pi och om AI.

Och ett tips till är att passa på – eventuellt har yngre barn svårt att relatera till det vuxna språket, och efter tretton är det ibland svårt att som förälder feeda in någonting över huvud taget. Efter tolv följer ibland några stängda år. Luckan står öppen nu!

 

 

 

 

 

 

Historieskrivning

Jag har fått lära mig vem Henry Ford var. Han var först, eller åtminstone framgångsrik med att få väldigt många arbetare att sätta ihop bilar effektivt vid löpande band. Industrin sysselsatte många, bilen blev ett tillgängligt transportmedel och modellen var en ekonomisk framgångsmodell.

Eglantyn Jebb är inte ett namn som nämndes i mina skolböcker. Hon grundade ett företag som idag efter hundra års verksamhet verkar i 120 länder för att inget barn ska behöva lida.

Det vi läser och ser på film påverkar vad vi uppfattar att vi bör ägna oss åt, som framgångsrika individer. Framgångsrika företagare har länge varit hetare än filantrop och det var kanske vad samhället behövde. Den yngre generationen verkar nu på påvisa att det krävs förändring, för även om skolan lyfter alla världens utmaningar är många av oss äldre kvar i den gamla historieskrivningen.

https://www.instagram.com/p/BxpoTo-DRHt/?igshid=yy3ys6gwstum

Utbildning ger makt över sig själv

Ingenting att läsa på väg hem från semestern, och kanske 20 böcker att välja mellan på flygplatsen. Jag valde, rätt omotiverad, den bok med en titel som talade tydligast till mig – Educated – a memoir, av en Tara Westover.

Tara, född 1986, har en extrem uppväxt i Idaho, med en kanske schizofren pappa vars tilltagande paranoia yttrar sig i en fundamentalistisk mormontro. Världen är på väg att gå under flera gånger om, och Tara och alla hennes syskon lever i ständig beredskap, samtidigt som tilliten till att det blir som Gud vill är tvingande. Allt, utom livet på berget där de bor, är hjärntvätt, varför barnen inte går i skola. Möjligheten att få utbildning blir allteftersom vägen ut för några av dem. Andra blir kvar. Familjens splittring är oundviklig.

När saker dras till sin spets, när allt verkar vansinnigt och kaotiskt, blir ibland känslor och beskrivningar av reflektioner och lärdomar kristallklara. Taras upplevelser som tonårstjej är samma som alla andras, fast mångfaldigade. Vi andra upplever samma saker, fast i mycket mindre drastiska kontexter, i mindre skala. Tara uttrycker så många allmängiltiga känslor utifrån sin trängda situation när hon slutar var flicka och blir till kvinna, tankar många kvinnor känner så väl igen. Hon välkomnar hos in i en fjortonårings hjärna.

Righteous women do not wear tight clothing. Other women do that. … This speech would stay with me in a way that a hundred o fits precursors had not. I would remember the words very often in the years that followed, and the more I considered them, the more I worried that I might be growing into the wrong sort of woman. Sometimes I could scarcely move through a room, I was so proccupied with not walking or bending or crouching like them. But no one had ever taught me the modest way to bend over, so I knew I was probably doing it the bad way.

’You’re special, Tara,’ Shawn said.
Was I? I wanted to believe I was. Tyler had said I was special once, years before. He’d read me a passage of scripture from the Book of Mormon, about a sober child, quick to observe. ”This reminds me of you”, Tyler had said.
The passage described the great prophet Mormon, a fact I’d found confusing. A woman could never be a prophet, yet here was Tyler, telling me I reminded him of one of the greatest prophets of all. I still don’t know what he meant by it, but what I understood at the time was that I could trust myself: that there was something in me, something like what was in the prohpets, and that it was not male or female, not old or young: a kind of worth that was inherent and unshakable.
But now, as I gazed at the shadow Shawn cast on my wall, aware of my maturing body, of fits evils and of my desire to do evil with it, the meaning of that memory shifted. Suddenly that worth felt conditional, like it could be taken or squandered. It was not inherent; it was bestowed. What was of worth was not me, but the veneer of constraints and observances that obscured me.
I lookat at my brother. He seemed old in that moment, wise. He knew about the world. He know about worldly women, so I asked him to keep me from becoming one.

 

Med utbildning får hon grepp om en ny verklighet, och möjligheten att sätta sig emot andras behov av kontroll och makt. Educated handlar om den makt över sig själv som bara utbildning kan ge.

”OUR NIGGER’S BACK!”
I don’t know what Shawn saw on my face – wheather it was shock, anger or a vacant expression. Whatever it was, he was delighted by it. He’d found a vulnerability, a tender spot. It was too late to feign indifference.
”Don’t call me that,” I said. ”You don’t konw what it means.”
”Sure I do”, he said. ”You’ve got black all over your face, like a nigger!”
For the rest of the afternoon – for the rest of the summer – I was Nigger. I’d answered to it a thousand times before with indifference. If anyting, I’d been amused and thought Shawn was clever. Now it made me want to gag him. Or sit him down with a history book, as long as it wasn’t the one Dad still kept in the living room, under the framed copy of the Consitution.
I couldn’t articulate how the name made me fell. Shawn had meant it to humiliate me, to lock me in time, into an old idea of myself. But far from fixing me in place, that word transported me. Every time he said it –”Hey Nigger, raise the boom” or ”Fetch me a level, Nigger” – I returned to the university, to that auditorium, where I had watched human history unfold and wondered at my place in it.

 

Att få göra det en finns för

Att få göra det en älskar, är bra på och kan tjäna pengar på. Och som kan bidra till en bättre värld. Det är inte alla förunnat att hitta vad det är. Många kan checka i tre av dessa fyra kriterier och saknar ibland det fjärde på olika sätt.

För den som hittar det är det väldigt viktigt att få göra det och kanske inte ens värt att leva om någon medvetet och av helt irrationella orsaker sätter stopp för det.

Publicerat av @kvinnohistoria

De med för mycket energi

En del människor verkar ändå födas med mer energi än andra. Ibland är det en energi som gör att omgivningen inte vill någonting hellre än att få vara i den energins närhet. Vissa få människor som med all sin kraft kan spränga alla gränser, bryta alla normer, och som alla älskar än mer. När jag läste biografin om Magda Goebbels slog det mig att Hitler nog var en sådan. Zarah Leander hade det kanske nästan, men inte helt för när hon inte var riktigt nära längre tappade folket bandet till henne och hon beskylldes, antagligen felaktigt, för nazistiska sympatier.  Antagligen har många kända människor haft den där stora energin som är nästan oemotståndlig, men det är nog få förunnat att alltid orka med sig själv i den energin.

Att Ester Blenda rids av någonting och ständigt försöker springa ifrån en inre oro. Hon springer snabbt. För en utomstående är det nästan ogreppbart i vilken hastighet hennes liv rör sig framåt och vad hon hinner med på vägen. Hon är tjugonio år gammal och har redan hunnit revolutionera den svenska journalistiken, levt ett halvår med resande samer, skrivit två uppmärksammade reportageböcker och första delen i en flickbokserie. Hon har kastat sig in i ett inbördeskrig och räddat tusentals människor från att svälta ihjäl och utbildat sig till bonde på landets största lantbruksskola som enda kvinnliga elev bland 112 män. Ändå är det bara början. Nu tänker hon bli äventyrare också.

Ester Blenda i Fatima Bremmers Ett jävla solsken  fascinerar något makalöst. Vem kan ha så mycket driv och ork? Men så flyr hon också om och om igen. Från människor. Från människors bedömning av henne. Från sig själv. Det är nog svårt att utmana allt och vara helt säker på att en gör rätt.

Livet är härligt, skriver du. Ja, visst är det, men ibland är det sabligt komplicerat och besvärligt och man har inte styrka nog att dra alla konsekvenserna af egna dårskaper. Det är det som gör att man känner sig så gränslöst föraktlig ibland.

Blenda brände ut sig. Och levde utbränd länge, ett tråkigt slut på en underbar energi. Det känns rätt att Bremmer har lagt tid och kraft på att lyfta tillbaka Ester Blenda till historien. Hon behövs där.