Roligt i skolan

Utvecklingssamtal i skolan är inte så dumt. Det visar sig att i alla fall mina barn berättar väldigt lite av allt spännande de gör i skolan för mig. Den som säger att skolan inte har förändrats sedan vi var små kanske missade utvecklingssamtalet och tar för givet att det är så. Inte kan mina barns skola vara den enda som jobbar med nya kreativa verktyg och metoder? Trots flera år nu av stökiga rektorsbyten i skolan har jag under sex år med två barn i skolan gång på gång blivit överraskad av den ena läraren efter den andra.

Vi hade tur tror jag ändå med det första lärarparet vi mötte som på våren innan 6årsklassen började, åkte från Bromma till Vasastan för att besöka vår tjej på dagis. De ville få en bild av varifrån varje barn kom och ge barnen en kontaktyta innan de började i skolan. Dessa två lärares högsta ambition under det kommande året var inte att något barn skulle ha en endaste mätbar kunskapsenhet med sig till första klass, utan att varje barn skulle trivas och känna sig trygg i skolan och med varandra – den viktigaste grunden för en fortsatt glädje att gå till skolan. Det krävs mycket vaksamma ögon och jobb för det, och de lyckades storartat. Vår tjej som dittills hade sparkat bakut vid varje förändring antingen genom att tyst klippa pappershörnor i tre månader eller genom att blankt vägra förflytta sig… ut genom dörren, in i hissen, ut ur hissen, ut ur porten, till parken, från parken, in genom porten… hon fick den struktur, det regelverk och den trygghet hon behövde för att fungera precis lika bra som alla andra i skolmiljön. Speciellt viktigt tror jag det var för henne när läraren stöttade henne när klasskompisar menade att hon inte fick vara med, inte för att läraren tvingade de andra att ta med henne (vilket de inte gjorde, de pratade om hur man är en bra kompis) utan för att hon fick känna att de inte uppförde sig rätt, och att hon var ok. Det räckte.

Nästa överraskning har varit gymnastiken. Under de första nio åren var gymnastiken en konstant tävling. Det var inte direkt otrevligt, men tävlingsandan, mätandet av löpartider, längd- och höjdhopp och antal mål gjorde att det inte var direkt trevligt heller. Mina tjejer är inte det minsta tävlingsinriktade och borde rimligen känt likadant, men har istället alltid älskat gymnastiken eftersom det är timmar då alla i klassen får leka och tävla mer… konceptuellt, i form av gladiatorerna eller andra karaktärer och berättelser. Gymnastikläraren är inte bara sportig, han har grym talang för storytelling!

Matematiklektionerna överraskade också tidigt med att ha utomhusmatematik i skogen de första åren. De kanske räknade träd och meter och uppskattade, det är mindre viktigt, men att slippa sitta stilla och försöka förstå abstrakta siffror i en bok är en bra början och matematik har alltid varit ett favoritämne sedan dess för båda mina barn. Förra året på utvecklingssamtalet berättade läraren om hur de nu i lite högre ålder jobbar för att kunna möta alla barn (29 barn i en av klasserna) där de är. En timme har de genomgång tillsammans, en räknar de och den sista mattetimmen i veckan slår de ihop sig med en parallellklass. Alla får lägga ned huvudena på bänken så att de inte kan se varandra och räcker upp handen om de vill vara med i gruppen som behöver lite extra stöd, gruppen som bara vill räkna ikapp själva eller gruppen som vill ha kluriga utmaningar. På så vis tar en lärare en grupp var och jobbar med dem på deras egen nivå. Äldsta dottern har nu A i matematik. Båda döttrarna tycker matte bara är kul.

Musikläraren överraskade stort i höstas. Hon har längre varit en grå lite nästan sur mus som har suttit vid pianot medan barnen sjunger i maffiga sommaravslutningskonserter. Så efter sommaren när alla lärarna presenterade sig berättade hon att hon hädanefter kommer att lägga upp dagens lektion i en videofilm på hennes blogg. Där ska barnen titta innan de kommer till lektionen så att de kan öva tillsammans. Full av energi har hon gått över till att jobba med flipped classroom!!! Först ut var en video på YouTube med rappande elever som en amerikansk skola hade gjort och som nu eleverna på skolan skulle utmanas att göra en likadan fast på svenska…

På förra veckans utvecklingssamtal blev jag återigen härligt överraskad, av 1.0.3svenskaläraren och av NO-läraren den här gången. Dottern visade glatt hur de har gjort egna quizz med treben. De har kopplat ihop ett batteri med ledningar och en liten lampa och lampan lyser när man lägger ledningarna på rätt svar. Helt i Makers anda!

För att lära sig att skriva beskrivande berättelser har klassen varit nere i skolans källare där de har fått lukta, känna och titta sig omkring för att sedan kapitel för kapitel fylla i detaljerna i boken Monstret. Varje kapitel har själva plotten upplagd och barnen ska lägga fokus på vad det är för sorts monster, hur det ser ut, låter och känns i de olika situationerna i boken.

Så i veckan berättade tioåringen till sist själv om ett projekt de gör i engelskan. De skriver dialoger som de spelar in med roliga Sock Puppets-appen och som de ska spela upp på skolavslutning. Rolig skola!

app-sock-puppets-screen

Publicerat i elever, kul att göra, lärande, pedagogik, skola, utbildning, verktyg | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mytologi som Science Fiction för en sexåring #lässugen

När äldsta tjejen läste nordiska mytologin i skolan för några år sedan letade jag efter asasagorna att läsa högt för barnen. Tor och Freja är ju ändå en del av vårt svenska arv som syns och hörs i vårt språk och i vår kultur lite här och var, men det är konstigt nog inte alls så lätt att hitta barnböcker i ämnet. Jag fick i alla fall tag i två böcker som går att läsa, och de fungerar för alla åldrar.

Nu när yngsta brorsan är så totalt engagerad i allt vad mystiska karaktärer, främmande världar, monster och sagor heter har jag plockat fram dem igen. Jag hittade en om de grekiska gudarna också som han nästan tycker ännu bättre om. Som bonus kom tioåringen hem och förklarade att hon regerar på historielektionerna just nu när hon kan berätta för läraren hur Oden plockade ut sitt öga för att få veta var hans bröder hade tagit vägen och hur han sedan dess vet allt som händer i hela världen.

Sagorna är galna, grymma, magiska och utan tvekan tusen år gammal science fiction. Här är ur NORDISKA GUDAR av Camilla Gripe och Måd Olsson-Wannefors om Lokes barn som asarna har fångat.

Den andra ungen liknade en varg. 
Den kallades Fenrisulven.
Den var söt som en hundvalp.
Gudarna tänkte att de kunde tämja den
och ha kvar den som hund.
Men ulven blev inte tam
fastän alla var snälla mot den.
De gav den en skön korg att sova i.
Den fick en hundkoja och god mat.
Men ulven blev vildare och vildar.
Och större och större.

Och Lena Stiessel ur OM TORS HAMMARE och andra nordiska gudasagor, om rators hammaregnarök…

Två människor har också överlevt. Kvinnan heter Liv och mannen Livtraser. De har hållit sig gömda och livnärt sig av daggen. Från de två stammar ett nytt människosläkte som uppfyller en frisk och lycklig jord där den gode Balder kommer att styra från tid till tid.

Och slutligen de vansinniga historierna om GREKISKA GUDAR, de tre bröderna av Andreas Palmaer och Peter Bergting…

Kronos svalde barnen hela.
De levde i Kronos mage medan åren gick.
Det var mörkt, klibbigt och trångt.
Kronos fru Rhea var förtvivlad.
Alla hennes barn var borta. Fångade i Kronos mage.
Rheas mage var också stor, där låg en ny bebis.
Hon hade bestämt att barnet skulle heta Zeus.

böcker

Publicerat i läsning, sexåring | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

#lässugen

Jag, och alla andra föräldrar till sexåringar, fick en fin folder i brevlådan i veckan. UR uppmanar oss att läsa med våra barn och bifogar en fin hashtag för att tipslasa om bra läsböcker med – #lässugen. På ur’s hemsida finns mer för både föräldrar och barn som vill bli säkrare på läsningen.

Och det är fler som vill få barnen att inte tappa bort läsningen i floden av spel och digital närvaro. Kanske att PISA-rapporten också ökar tempot på insatserna. Den 25-26 maj är det Läshackaton på LUii i Landskrona i samband med README-konfernsen i Lund. Anmäl dig om du vill vara med att skapa ett nytt roligt sätt att öka läsandet.

Målet är att hackathonet ska utmynna i projekt som på något vis bidrar till ökat läsande: Hur kan läsningen utvecklas i Sverige? Hur kan biblioteken utvecklas och förnyas, vad betyder den digitala läsningen? Hur och vad läser man? tidning/papper/webb/app? Vad finns det för möjligheter?

Jag kan inte nog understryka hur svårt det har varit hittills för utvecklare och pedagoger att mötas i digitalt utbildningsmaterial. Ett spel eller interaktivitet måste vara lika roligt som alla andra spel, samtidigt som det måste möta och fånga användaren på den nivå som den kan lära sig något på. Det finns så många dåliga ABC-appar som alla uppmanar barnet att sätta in rätt bokstav på rätt plats. Dags att hitta på något nytt. WattPad känns som sagt spännande för de äldre barnen och de väljer att vara där självmant, men för de yngsta har jag ännu inte hittat en enda lek som min sexåring hellre väljer att göra framför de appar han helst pysslar med varje dag. Både jag och då femårinen gillar verkligen Seasame Streets ABC-lek men jag är inte helt säker på hur mycket han faktiskt lär sig och blir inspirerad. Kanske att UR är på rätt spår åtminstone för nybörjarna – att det faktiskt är jag själv som är bäst på att öva med honom och guida och inspirera mitt barn…

Tidigare om läskunnighet i digitala
medier

Fördummar vi barnen och kommer de att lära sig att läsa?

Läskunnighet, lärande och spel 

Tips på böcker att läsa

Om rollspel i sociala medier, ett annat sätt att inspirera till läsning

Publicerat i barnappar och spel, lärande, läsning, online är real life, pedagogik, sexåring, utbildning, verktyg | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Snabb djupdykning i en tolvårings medievanor

Så gott som varje vecka passar vi på att träffa den klass som just har varit publik i Lilla Aktuellt Skola för att testa det vi håller på och bygger på barnkanalen.se för tillfället. Den här veckan ställde vi några frågor istället till en 6a från Kista.

  1. Vilka appar och webbplatser använder du varje dag och några gånger i veckan? Vad är det som drar dig tillbaka till dem?
  2. Kollar du på några tv-program på tv eller i app/webb?
  3. Vilka datatyper i den prototyp vi visade tycker du är roligast? Vad är minst intressant för dig?

Vi har i tidigare intervjuer med barn 7-11 år sett att vi kan sortera in dem grovt i fyra olika typer – Den intensiva spelartypen, De som fortfarande är begränsade av vad deras föräldrar väljer åt dem att göra, De som älskar allt vad att vara kändis heter och De som är digitalt sociala en stor del av sin vakna tid. Den här gången hann vi intervjua sju barn som alla kunde sorteras in i någon av de fyra kategorierna och som också täckte dessa.

Den tjej jag pratade med tillhörde den digitalt sociala typen och kanske lite av den kändisskapsnyfikna. Hon spelade nästan inga spel, utan la mest upp bilder på Instagram och följde Youtubers (youtubekändisar). Hon följde också kändisar på Twitter och på Instagram. Hon med flera andra som svarade tittade inte aktivt själva på Barnkanalen, men gärna tillsammans med småsyskonen. Fick hon välja själv tittade hon på TV6 och Netflix. Facebook återkom hon till någon enstaka gång om året och då för att se efter var hennes släktingar befann sig – om de var i närheten av Sverige så att de kunde träffas. Detta bekräftades av ytterligare en annan svarande. I prototypen med olika datatyper som vi visade henne var hon mest intresserad av att rösta och göra ett quizz samt att se ett videoklipp medan att färglägga, kolla bilder (utan relation till avsändaren) och skicka in eget material till Barnkanalen var helt ointressant.

Sedan pratade jag med en kille i samma klass som var lite av en spelartyp, lite av den typ som fortfarande håller sig till vad föräldrarna begränsar honom till och lite av typen som gillar kändisskapet och själv vill synas i TV. Han älskade Barnkanalen. Han spelade ett specifikt spel som han beskrev i minsta detalj och förklarade att när han tröttnade på det satte han på Barnkanalen och såg MI High och Kompisar på Nätet. Missade han ett avsnitt av Wild Kids eller Piraterna gick han in på webben för att titta men inte annars. Bland datatyperna vi visade var det bara att titta på videoklipp och program som var intressant, medan att rösta eller göra ett quizz var helt ointressant.

Den här klassen introducerade oss också till ett nytt community som vi inte kände till sedan tidigare – WattPad som verkar vara en fantastisk inspirationskälla till att läsa böcker, andras texter eller till att skriva egna – ett Facebook eller Tumbler för historieberättande!

wattpad

Publicerat i 12åring, barn, barnappar och spel | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Med barn på weekend i Barcelona

Vi har vänner i Barcelona, vänner med barn i ungefär samma åldrar som våra. De jobbar båda som jurister. Mammaledigheten är tre månader och vardagstiden med familjen är knapp och ändå är de alltid otroligt generösa med sin helgtid när vi hälsar på. Vi har haft många otroligt härliga helger tillsammans i Barcelona de sista tio åren. Någon på väg dit frågade om tips för ett tag sedan. Här är några.

barcoleneta

Om jag var i Barcelona någon enstaka gång och hade familj med barn med skulle jag ta några dagar av oktoberlovet och hålla mig mest kring stranden – Barcoleneta. Staden ligger i direkt anknytning upp från stranden och uppåt berget – ju längre upp i berget desto lyxigare – neråt stranden är den gamla gotiska staden, La Rambla, marknader och överallt spännande Gaudi-hus att förundras över, men strandområdet är mer en rolig familjeweekend.

I mitten av Barcoleneta ligger Olympiska byn – Port Olimpic de Barcelona. Det är ett perfekt område för familjer att strosa omkring utan trafik, bada, gå på zoo’t som ligger precis där. Det kan vara långa slingrande köer utanför men de går snabbare än man tror. De har väldigt många och en hel del ovanliga djur. Aporna och flodhästarna är plågsamma att se, men det finns många mer råttliknande djur som Kapybaras. Och helt ok barnvänliga matställen och inte för mycket godisförsäljning så man behöver inte vara orolig för att barnen ska kollapsa + roliga lekdelar och klappa djur. Kring Port Olimpic finns mängder av restauranger utmed stranden – de trendigaste tar inte alltid emot barn dock. Men de mindre trendiga har lika bra sea food. Med små barn ska man veta i Barcelona att det är svårt äta vid 18.00 – man äter fram till 16.00 eller efter 20.00. Agua är lite chique och släpper in barn till lunch åtminstone. Tragaluz-gruppen har fler fina restauranger uppåt i staden, där det verkligen kan vara svårt att hitta bra mat om man inte går på tips.

Pullman hotels ligger bra till. Nere vid stranden precis i höjd med Pullman kan man hyra cyklar (finns barnstolar) och cykla 15 minuter från staden på cykelväg utan trafik till det stora solcellsbygget som syns längst bort för att klättra på höghöjdsbanor. På Bosc Urba finns banor på tre olika höjder – en 40 cm ovan mark för små barn, en 3 m och en typ 5 m, – alternativt ta en jump on jump off buss var som helst i stan och hoppa av där. Det ligger en liten gömd restaurang i hamnen nedanför men annars är det lite tunnsått med mat däromkring.

boscurba

Precis innan Barcoleneta börjar, i anknytning till stadskärnan, ligger Maremagnum - ett stort område i hamnen med butiker och restauranger som är väldigt turistigt, men där det ligger ett fint akvarium som är öppet kvällstid också. Vi brukar bada mest hela dagarna och gå dit på kvällen. Ganska nära där – tillbaka på barcoleneta och längst västerut på denna under hotel W ligger supertrevliga restauranger (t ex Salt och Mamarosa) som måste bokas i förväg om det är bra väder. Där kan barnen leka på stranden  samtidigt som man äter gott. W är också antagligen finaste, men inte billigaste, stället att bo på på Barcoleneta.

Ska man göra en utflykt upp i staden är det till Gaudis Park Guell – en stor magisk fantasipark av mosaik. Det finns bara baguett och läsk och inget mer att köpa till mat inne i parken. De har tyvärr entreavgift sedan oktober 2013 för att det har varit så trångt i parken att det inte har gått att gå. Jag hörde att det var enorma köer i och med det, men vet inte hur det ser ut vid olika säsonger nu.

Vi brukar också gå in på någon av de stora matmarknaderna. La Boqueria pbläckfiskå La Rambla är lätt att hitta. Här tittar vi på fiskar, cup cakes, hela tuppar och hur mycket svamp och frukt som helst.

Ja det syns väl att matfrågan är viktig för att få vår familj att fungera. Det har varit avgörande för den allmänna trivseln att det finns mat vid vissa tider och att solen inte är för het. När det har varit tråkigt att gå för långt har vi lockat med att det ligger en härlig glassbutik eller godisaffär nära målet.

 

Publicerat i kul att göra | Märkt , | Lämna en kommentar

Ett par timmar i veckan med sina barn på Internet

De allra flesta föräldrar kör sina barn till tennis eller fotboll eller dans. Hela lördagar går åt till att hänga vid fotbollsplanen i långdragna matchupplägg. Ibland är det härligt att få komma ut redan vid åttatiden en helgmorgon, men när det är snöblandat regn är det mindre kul, men man gör det ändå. Men på nätet är det många som aldrig gör någonting med sina barn. Många föräldrar jag pratar med vill absolut inte spendera en minut online i onödan. Trots att deras barn är där flera timmar om dagen. Många frågar om det är ok att följa sina barn på Instagram.

Kanske att vi ska tänka oss att lägga lite tid på våra barns internetaktiviteter. Om det nu är ett av de största intressen de har – Instagram, Spotifylistor, MovieStarPlanet eller Minecraft. En grej jag alltid gillade med Stardoll var att mammor var välkomna. Ett community utan killar med virtuella karaktärer och kläder som lek gick att dela med sina föräldrar utan att tycka att det var pinsamt eller fel. Och det var en hel hög med föräldrar som uppskattade leken och själva tyckte det var roligt att möbler rum och styla sin docka. Det mesta är ju spännande om man bara ger sig in i leken.

Jag instagrammar och följer självklart mina döttrar och deras närmaste vänner. Vi får något gemensamt att prata om. De visar mig kontot @smokenboo, en amerikans bulldogkennel som bara postar de sötaste bulldogvalpar man kan föreställa sig, eller magiska animatörer som @rachelryle. Jag visar dem @cheeserland s bilder när hon är i en hot sprint spot i Japan varifrån Spirited Away har hämtat inspiration till sina miljöer.  Jag sätter mig bredvid tioåringen och kollar de fina dockorna hon gör i Stardoll - hon blir glad över att jag kollar på de vad hon gör. Jag kollar tolvåringens otroliga Sims- och Minecraftmiljöer och vi spelar hennes Spotifylistor i köket när vi vill ha hennes sällskap. Det funkar. Jag känner mig trygg med vad de gör på nätet än så länge. Jag hoppas att de känner att jag bryr mig om dem och ser dem. Det känns rimligt att jag ska lägga en timme här och där på det de gör och där de är flera timmar om dagen.

smokenboo

Tidigare post om Barn på Internet
Om hur jag tänkte när min 10-åring skulle öppna Instagramkonto

Publicerat i familj, föräldrar, kul att göra, online är real life, uppfostran | Märkt , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Barnhack för att lära sig språket programmering

Till slut var jag och tiden mogen för att hålla ett barnhack. Det var flera år sedan vi i Geek Girl Meetup började prata om att lära unga tjejer att programmera. Sedan dess har jag ändrat fokus till att alla barn tidigt i livet behöver få inspireras till att tycka att kod är kul. Det finns en skrikande marknad för programmerare och att kunna programmera är en maktfaktor idag och i framtiden. Ändå finns det ingen programmering på skolans schema. När ungdomar är 19 år gamla ska de för första gången välja om programmering är något för dem. De flesta har aldrig fått chansen att fatta intresse för det. Programmering uppfattas av många som svårt, tråkigt, matematiskt och kanske till och med omöjligt.

Programmering är kreativt, engagerande, socialt och utmanande. Den bilden vill jag att barn ska få långt innan de har bestämt att det är något annat utan att testa.

Jag utvecklar inte själv längre och har inte riktigt vetat var jag skulle börja med en grupp tioåringar. Terese Raymond, Anders Ekbom och jag satte för ett par år sedan ihop en programmeringslek för yngre barn som kändes som ett allra första steg för att t ex lärare skulle kunna visa vad kod egentligen är.

När jag började prata om det här på jobbet visade det sig att flera av mina utvecklarkollegor har hållit grupper på eget initiativ – i Umeå och i Strängnäs. Och inte bara på jobbet, utan många andra jobbar högljutt eller tyst för samma sak. Ytterligare en nära kollega, Petter, ville också verkligen att vi skulle hålla ett barnhack tillsammans och med våra samlade erfarenheter och drivkrafter körde vi ett första testhack.

Vi bjöd in en barngrupp till SVT’s lokaler en lördagförmiddag. Barnen var 9-13 år och vi tyckte att en grupp på 12 barn lät rimligt. De som hade egna lap tops tog med dem och de övriga ordnade vi. Vi bad föräldrarna stanna kvar för att bistå med inloggningsstöd och annat som kan stöka och skapa väntefrustration. Allt detta fungerade utmärkt. Yngre barn vill gärna säga något viktigt varannan minut och då behöver man jobba på ett annat sätt. Nu kunde vår coach Dan istället leda gruppen igenom övningar som de antingen följde eller följde tills de hittade något spännande att själva fördjupa sig i.

Första uppgiften var att med lite stöd pröva sig igenom An Hour of Code – en rätt ny webbplats där man får en enkel uppgift att flytta en Angry Bird från en plats till en annan genom att dra in rätt instruktionsblock i rätt ordning. Uppgifterna blir förstås svårare och svårare och lär användaren hur kod är uppbyggt och vilka instruktioner datorn behöver för att utföra en specifik uppgift . Många lärare frågar ’Men vilket språk ska vi lära ut då?’. Jag ser det som irrelevant för en grupp nybörjare som ska inspireras. Det är förståelsen för att det är någon som ger en viss sorts instruktioner för att få något att hända som är det viktiga första steget.hourofcode

Vi hade preparerat med användarkonton för samtliga deltagare för att det skulle gå snabbt och smidigt att sätta igång. Vi hade kunnat låta barnen ta sig fram i levlarna lite längre stund än vad vi gjorde. Nästan en timme hade varit ok. Alla deltagare fastnade totalt i denna spelliknande upplevelse.

Sedan hade vi bullfika. Den byter vi nog ut nästa gång till ta med bulle och hälsa på Bolibompadraken i TV-gången. Flera barn var nyfikna på att gå runt och titta när de väl var i TV-huset. De övriga ville bara fortsätta med Hour of Code.

Efter att ha förstått idén med att drag n’ droppa färgblock med instruktioner för att flytta objekt med, var steget inte så stort till att flytta över dem till Scratch – en gratis programvara som sedan ett år finns tillgänglig direkt online utan plug ins eller nedladdningar. Dan började med att låta barnen öppna ett befintligt projekt och ändra i det. Det är svårt att förstå vad man ska göra om man börjar med en vit canvas och ska hitta på något. Det är lättare att lära sig om man ser att en viss kod är skriven för att utföra något specifikt, och sedan leta rätt på vart jag kan gå in och ändra.scratch

Dan gick igenom några av de olika script-klasserna – rörelse, utseende, händelser. Ljud hittade de allra flesta snabbt själva och la till innan de gjorde något annat. Slutligen fick de som hade hängt med hela vägen också se hur man byter klädslar – vilket behövs för att kunna skapa animationer med t ex ben som byter position. Några hade på vägen fastnat för något de tyckte var spännande att utforska och då ska de naturligtvis inte fortsätta att följa med i instruktionerna.

Jag tror att både Petter, Dan och jag fick den största kicken när en tjej i slutet ville att hennes upprättade poängräkning skulle resultera i en Game Over-skylt och själv lyckades tänka ut hur hon skulle titta på ett annat projekt, göra likadant och la till de ändringar hon behövde för att det skulle fungera på hennes projekt.

barnhack1 barnhack hack

Publicerat i kompetens, kul att göra, online är real life, skola, teknik, utbildning, verktyg | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar